Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1933 - Thomas Mann: Fragment om Richard Wagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för i “Parsifal” —— första gången i
Gurnemanz’ stora berättelse. Det är svårt att tala
om dessa ting, när man bara har ordet till
sitt förfogande och icke på något annat sätt
kan frambesvärja dem. Varför vaknar i mitt
öra, när jag talar om Wagners musik, just
en sådan liten detalj —— endast en arabesk ——
som den tekniskt lätt beskrivbara men i grund
och botten ändå obeskrivliga hornfigur, som
i dödsklagan över Siegfried harmoniskt
förbereder hans föräldrars kärleksmotiv? Man
kan i sådana ögonblick knappast avgöra, om
det är Wagners speciella och personliga konst
eller musiken själv som man beundrar, och
som gör ett så oerhört intryck. Med ett ord ——
det är himmelskt. Man drar sig icke för att
använda detta feminina och sentimentala ord,
vilket endast musiken kan lägga på ens tunga.
Den allmänna andliga karaktären i
Wagners musik har någonting pessimistiskt tungt,
långsamt trånande, rytmiskt brutet, som ur
dunkel och kaos kämpar för förlossning i
skönhet; det är en musik som stiger ur en
tyngd själ, den talar icke spelande till
musklerna, den är en kamp, ett framträngande,
en dunkel strävan, vars tunga väsen är typiskt
nordiskt, och som fick en träffande
karakteristik av Lenbach, då han en gång yttrade till
Wagner:
—— Ihre Musik —— ach, was, das ist ja ein
Lastwagen nach dem Himmelreich.
Men hans musik är icke endast detta. För
det själsligt tunga får man icke glömma det
käcka, stolta och muntra element, som den
också rymmer till exempel i de ridderliga
temata, ”Lohengrins”, ”Stolzings” och
”Parsifals” motiv; man får heller icke glömma
den trolska spelande naturcharmen i
Rhendöttrarnas terzett, det parodiska skämtet och
det lärda övermodet i ”Mästersångarnas”
förspel eller den breda humorn i folkdansen
i tredje akten. Wagner kan allting. Han är en
mångsidig musikalisk skapare utan like, och
förstår man hans musik som
karakteriseringsmedel, så betyder detta, att man beundrar den
måttlöst. Hans konst är pittoresk, ja grotesk
och beräknad på distans, som teatern kräver,
men den har en uppfinningsrikedom även i
detaljen, en rörlighet och förmåga av
identifikation med de olika gestalterna och av att
tala och gestikulera ut från deras
förutsättningar, som världen icke sett maken till före
honom. Den triumferar i de enskilda
figurerna: till exempel i holländarens
musikaliskt-dikteriska gestalt, med dess ödsliga och
utstötta stämningar, dess förtvivlan mot
bakgrunden av det vilda havet -— eller i Loges
elementära oberäknelighet och nyckfulla
charm, i Siegfrieds fosterfars
dvärgblinkningar och nickningar, i Beckmessers
narrelakhet och dårskap. Det är den dionysiska
skådespelarens konst —— eller konster, om
man så vill —— som uppenbarar sig i denna
allsmäktiga och allestädes närvarande
förvandlings- och gestaltningsförmåga; han
växlar icke bara människomasken, han går
in i naturen, han talar ur stormen och
ovädret, ur susande blad och glittrande
vågor, ur dansande flammor och ur den
väldiga regnbågen. Det är denna suveränitet
i karakteristiken, som jämställer verk av en
sådan andlig heterogenitet som den lutherskt
sträva och tyska ”Mästersångarna” och
”Tristans” dödslängtande, dödsdruckna värld.
Det finns ett musikaliskt samband mellan de
olika verken, som antyder det helas organiska
enhet. I ”Parsifal” finnas under operans egna
temata accenter från ”Mästersångarna”, i
”Holländarens” musik kan man urskilja
anteciperingar av ”Lohengrin” och i dess text
sådana föregripanden av ”Parsifal”-språkets
religiösa hänryckning som orden ”Ein heil’ger
Balsam meinen Wunden —— Dem Schwur,
dem hohen Wort entfließt”, och i den kristna
”Lohengrin” kan man redan finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
