Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1933 - Om vi finge välja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om vi finge välja
ser och sin mentalitet skilja sig föga från sina
förfäder för hundra eller tusen eller tiotusen år sedan.
Maurice 0’Sullivan, som nu är en trettioårs man
och anställd vid polisen i Dublin, tillbragte sina
första tjugu levnadsår på denna lilla ö och skrev
ned en skildring därav på gaeliska för sitt eget och
sina vänners nöje. Manuskriptet upptäcktes och
befanns vara ett mindre vanligt dokument, det utgavs
på gaeliska och senare i ypperlig engelsk
översättning. Publiceringen blev en framgång som
Blasket-pojken aldrig drömt om; boken har på engelska
upplevt en litterär världssuccé och betecknats som
det märkligaste tillskottet till nationell irländsk
litteratur efter Synge. Den består av löst hopfogade
episoder ur befolkningens liv, ofta anekdotiskt
tillspetsade. Det burleska och komiska stå sida vid sida
med det vilda, dunkla och tragiska. Allt är berättat
på samma rättframma, absolut omedvetna sätt och
besjälat med något av den entusiastiska, medryckande
fantasi som pojkar bruka utveckla när de sätta i
scen sina rackartyg och expeditioner. Det är
omöjligt att kort och hastigt analysera bokens charm,
det räcker med att säga att den är unik. För att
citera en lycklig fras från inledaren E. M. Forster:
"Here is the egg of a sea-bird — lovely, perfect,
and laid this very morning."
Memoirs of Martha. An Autobiography. Elicited
and edited by her Mistress. Arthur Barker. London
1933. 7 s. 6 d.
Sigrid Boos "Vi som går köksvägen" blev en god
framgång även i sin engelska översättning och dessa
"en köksas memoarer", som nyligen publicerats
anonymt ha även de mottagits med välvilja av både
kritik och publik. En aning för välvilligt synes det
oss. Huvudpersonen är alltså en koksa, eller rättare
"house-maid" eller barnhusa, som innehaft ett otal
platser i Australien, England och Amerika. Hon
berättar enkelt och naturligt om sina upplevelser i det
vardagliga arbetet och gör intryck av att vara en
rejäl och anständig människa. Men spännande eller
särskilt stimulerande, nej.
Original Design av Eardley Beswick. Grayson
& Grayson. London 1933. 7 s. 6 d.
En alldeles ypperlig och mycket lovande
debutroman om ett industriföretag i norra England, som
en gång varit blomstrande, men nu lider av
depressionen i förening med inkompetent ledning.
Handlingen är knuten till en arbetsbesparande
uppfinning, som, om den lyckligt realiseras, skall sätta
firman på fötter igen. Denna uppfinning har runnit
upp i hjärnan på en underordnad ritare, en
genialisk konstruktör men utan förmåga att göra sig
gällande, en Pinneberg, som lever i ständig fruktan
att bli arbetslös. Hans ritningar utnyttjas
hänsynslöst av firman, som mycket riktigt lyckas betydligt
förbättra sin ställning under det att ritaren med
nätt nöd får behålla sin anspråkslösa ställning.
Livet inom den stora fabriken, relationerna mellan
över- och underordnade, kamratskap och intriger,
sociala ambitioner, mänskliga dramer, allt är
åskådligt och levande skildrat, karaktärsteckningen
kanske något ytlig, men pigg och träffande. En
alltigenom skickligt gjord och underhållande bok.
Hindu, Heaven av Max Wylie. Gollancz. London
1933. 7 s. 6 d.
Detta är en underhållande och lärorik bok, som
lär en hel del om Indien, framför allt om dess
avigsidor. Max Wylie är en mycket kritisk herre.
Han är även mycket temperamentsfull. I ursinnigt
tempo och med piskande sarkasm har han i denna
roman givit utlopp för sina känslor gentemot det,
som han funnit vara ett enda stort hopplöst indiskt
elände. Han frånkänner engelsmännen ali
civilisa-torisk betydelse i Indien och hinduerna ali
utvecklingsmöjlighet. "Everything in India either bångs,
rattles, squeaks, or doesn’t fit." En hetsig bok,
melankolisk och mycket negativ — men
tankeväckande.
The Sapphire av A. E. W. M a s o n. Hodder &
Stoughton. London 1933. 7 s. 6 d.
Mr Mason konkurrerar med "Sapper", P. G.
Wodehouse, Gilbert Frankau och E. Phillips
Oppenheim om äran att vara de engelska gentlemännens
favoritförfattare. Han är tydligen så populär att det
engelska förlaget inte ansett det nödvändigt att
förse skyddsomslaget med ens den minsta
rekommendation i stil med "the prince of story-tellers"
(Oppenheim) eller "our national humorist"
(Wodehouse). En A. E. W. Mason är en A. E. W. Mason, det
räcker. Skall man fortsätta jämförelserna måste
man säga att Mason obestridligen står ett trappsteg
högre på den litterära stegen än de övriga herrarna,
med undantag givetvis för P. G. Wodehouse, som
är ett unikum och följaktligen ojämförlig. Man
kan också säga att Mason är en engelsk Frank
Heller: lika fantasifull, lika bildad och kvick. Hans
sista bok tillhör hans bästa och vittnar strålande
om hans mångsidiga begåvning. Den handlar om en
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
