Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Sven Stolpe: Renans dotterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
RENANS DOTTERSON
Ta France a du sang grec, ton nom contient une aile!
Petit-fils de Renan tué sur un canon,
Psyche qui reconnait son aile dans ton nom
Pose en pleurant sa lampe au sommet de la stèle!
(Edmond Rostand "Psichari" i "Le Vol de la
Marseillaise".)
1.
Den generation fransmän, som vid
trettioårsåldern steg ned i löpgravarna för att
definitivt utrota den nordeuropeiska
vanföreställningen om Frankrike som ett degenererat
och kraftlöst land, hör otvivelaktigt till
de mest imponerande årgångarna i fransk
historia.
Henri Massis, som själv spelade en viss
roll i det moraliska renässansarbete, som
uppfyllde åren närmast före världskriget, har
i sina memoarer "Évocations" gett en
intressant skildring av sina jämnårigas utveckling
och mentalitet. De stora namnen äro Bergson
och Barrès, de övervunna och övergivna
idolerna äro Renan och France. I Massis’
kraftfulla och spirituella skildring finns det
emellertid en gestalt, som tecknas med
påfallande värme och gripet allvar, och som
senare har kommit att stå som en symbol för
något av det ädlaste, hårdaste och noblaste
i franskt kynne — Ernest Psichari. Hans
utveckling är representativ — den
sammanfattar hela generationens. Man kan nöja sig
med att erinra om att han var Renans
dotterson, och att han omedelbart före sin död
Henriette Psichari: Ernest Psichari, mon
frère. Pion. Paris 1933.
hade fattat beslutet att lämna oificersyrket
och bli präst.
Det finns redan en hel litteratur om Ernest
Psicharis virila helgongestalt. A. M. Goichon
har skrivit den stora officiella biografien,
som prisbelönts av Franska akademien — det
är en grundligt dokumenterad skönmålning,
som undviker de intressantaste momenten i
Psicharis utvecklingsgång. Henri Massis och
Jacques Maritain ha skrivit studier över
vännen, och Paul Claudel — alla litterära
konvertiters skyddspatron — har levererat
sitt sedvanliga patetiska förord till en av de
postuma upplagorna. Vidare har i år utgivits
ett urval av Psicharis brev ("Lettres du
centurion"), som förefaller vara hans
märkligaste verk. och slutligen föreligger en
liten volym, författad av hans syster
Henriette, vilken närmast gett anledning till
dessa rader.
Dock icke på grund av sina egna
förtjänster. På samma sätt som Jacques Rivières
efterlämnade maka blamerat makens minne
med sina sentimentala och salvelsefulla
inledningar och efterord i tid och otid, saknar
Henriette Psichari ali förmåga att på ett nytt
och värdefullt sätt belysa broderns insats.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
