Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Recensioner - Johannes Edfelt: Novellkonst - Johannes Edfelt: En kvinnoroman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
humant och brett mänskligt. Det synes vara
av behovet påkallat att fästa
uppmärksamheten på detta faktum, trots att den ringaste
bekantskap med Agnes von Krusenstj ernås
ceuvre borde ge det vid handen.
De nya novellerna stå inte författarinnans
föregående efter i litterär kvalitet. Som alltid
förstår Agnes von Krusenstjerna att av ett
i och för sig ringa och alldagligt motiv göra
något meningsfullt, göra ett stycke liv, ett
stycke verklighet, som intresserar oss och
griper oss. Hon har diktarens trollspö: hon
kan strö glans över det slitna och banala
och få det att leva som något nytt,
hemlighetsfullt, eggande och innehållsrikt. Tag som
exempel härpå den första berättelsen i hennes
bok: den som givit samlingen dess namn.
Den handlar om ett vanligt
bokhandelsbiträde, en herr Vemsomhelst, som hyr ett
rum på Kammakaregatan. Värdinnans dotter,
som sysslar med porslinsmålning, får lov att
vistas där på dagen med sitt arbete. Det enkla
rummet är som förvandlat för denna gracila
varelses skull, och i en liten människas
tillvaro faller en stråle av kärlek, av skönhet
och själ: "Dagen, rå och disig, avlad av
hösten själv, gick sin vanliga gång. Helmer
var i fullt arbete: expedierade kunder, tog
ned böcker från hyllorna, slog in bokpaket.
Men hela tiden, medan han allvarsam och
flitig sysslade i affären, lyste något inom
honom; det var tanken att han, när
butiksdörren stängdes på kvällen, skulle få gå hem
till rummet på Kammakaregatan. Det vita
rummet skimrade framför honom i den grå
höstdagen som en pärla." Ja, så enkelt var
det; och likväl är det hela ett trolleri. Det
är en berättarkonst, som fötts ur kärlek till
livet också i dess anspråkslösaste och
alldagligaste former. Agnes von Krusenstjerna
känner de ringes rikedomar. Hon förstår att
se det stora i det lilla, och hon har poesiens
slagruta. Hennes senaste bok bär i allo
hennes signatur. Johannes Edfelt
En kvinnoroman
Alice Lyttkens: Flykten från vardagen.
Bonniers. 6: 75.
Med sin breda roman "Flykten från
vardagen" dokumenterar sig Alice Lyttkens som
en författarinna, värd att uppmärksammas.
De synpunkter hon framför i sin bok äro
intressanta; den stil, vari hon vet att kläda
dem, är vårdad, smidig och klar.
Överhuvudtaget vittnar hennes bok om klarsynthet och
intellektuell reda; det är ting, varmed man
ingalunda är bortskämd i en tid av
tungomålstalen och lyriska nifelhemsdimmor.
Det märkvärdiga med Alice Lyttkens bok
är att den är utpräglat modern i så måtto
att den ställer brännande och aktuella
problem under debatt men på samma gång
utpräglat omodern i sin moralistiska syn på
allsköns moderna företeelser. Författarinnan
tar parti, men det parti hon väljer är inte
just det som — åtminstone för tillfället —
seglar i medvind.
Alice Lyttkens pläderar i sin bok för rätten
till moderskap, men hon tar lika bestämt
avstånd från moralisk löslighet, modern
"frigjordhet" och osund romantik. Den kvinnliga
huvudpersonen i hennes roman är ett
språkrör för en sund och verklighetskär
livsuppfattning. Hon är fördomsfri, men inte i den
meningen att hon skulle ha raserat alla
moraliska skrankor och fri från alla hämningar
yrvaket och ansvarslöst gett sig livet i våld.
Hon är tvärtom fördomsfri nog att öppet och
ärligt tillkännage sitt förakt för de
romantiska fördomar, vari hennes mer eller mindre
dekadenta och förment frigjorda
stockholmsomgivning med hull och hår är fången.
Lärarinnan Eva Boge, Alice Lyttkens språkrör,
är i grund och botten en uppbygglig kvinna.
Då hon råkar in i ett äktenskap med en henne
ovärdig, degenererad, andligt och fysiskt
steril man, har hon modet att snabbt och
resolut frigöra sig från en så förnedrande
förbindelse. Vad hon kräver är att få
fullgöra sin bestämmelse som kvinna. Hon har
vaken blick för det ödesdigert negativa och
ofruktsamma hos sina moderna
societets-väninnor och fruktar som pesten ett liv i
slapphet, lyx och fåfänglighet, vars enda
syfte är ett ständigt och konsekvent
undvikande av vardagliga plikter, av
verkligheten. Arbete och plikt är hennes paroll. Det
låter inte mycket för världen, men törhända
håller det att leva på i längden bättre än mer
eller mindre raffinerade opiat. Samtidigt är
hon kvinna med en sund kvinnas drift att bli
moder. Som en deus ex mar.hina uppträder
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
