Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1933 - Recensioner - Gösta Attorps: Stephen Escott - Sven Löfgren: En bok om män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
figurer — hade Janet fått lära sig att
svartsjuka är en viktoriansk egenskap och krav
på trohet i äktenskapet endast en förklädnad
av mannens krav på äganderätt. När Frank
Harris, en herre med diverse ohederliga
kvinnohistorier bakom sig, dök upp och
beundrade hennes målning, var det hela
färdigt, och hennes nya kärlekssaga tog sin
början. Att referera slutet av historien, fram
till katastrofen, vore nästan otillbörligt: det
skulle inte gå att pressa in det verkliga
förloppet i en enkel redogörelse.
Det behöver kanske inte understrykas hur
verkningsfullt det är att den ena
äktenskapshistorien här ställs bredvid den andra.
Ludwig Lewisohn har berättat — och absolut
sanningsenligt — om ett äktenskap med "ny"
moral: det slutade illa. Han har berättat om
ett annat, där hård puritanism och osund
prydhet ledde till en förbindelse som var
dömd att bli olycklig. De "moderna" kunna
läsa honom utan fruktan: han använder en
mycket modern terminologi (när "Stephen
Escott" skrevs, stod han säkert under starkare
eller åtminstone mer direkt inflytande från
nyare psykologiska undersökningar än han
gör i "Makarna Crump"). De som tro att
traditionen är mer att lita till än något annat
kunna få sin tro bekräftad. Men då är det
väl att märka, att Ludwig Lewisohn inte
fattar traditionen som det under våra
farföräldrars tid gängse: tradition är den samlade,
nedärvda och ständigt förnyade kunskapen
om enkla, elementära, ofrånkomliga fakta i
människans förhållande till sig själv och
andra. Han säger någonstans att det tar
tvåtusen år att verkligen utbilda en tradition.
Han menar att de amerikaner, om vilka han
skriver, helt enkelt inte ha någon: de äro
för unga, för oerfarna som mänsklig
kulturgrupp för att ha hunnit skaffa sig någon. De
formas motståndslöst av dessa ur släktets och
historiens synpunkt kortvariga strömningar,
puritanism, modernism och så vidare, ty de
ha inga säkra instinkter, omöjliga att avvisa,
som dra i bromsarna eller sörja för balansen.
Deras kultur- och samhällshistoria, deras
själsliga historia, liknar en linje i skarpt
sicksack; de ha ingen möjlighet att göra
vinklarna trubbigare och hindra vägen att
löpa alltför långt bort från vägen i mitten.
Det finns i denna roman även ett lyckligt
äktenskap, men det är ett judiskt. Det är inget
patriarkaliskt äktenskap: Ruth är inte bara
sin mans hustru, hon är också hans kamrat
och intellektuella sällskap. Hon kommer från
en miljö, där böcker och debatter spela stor
roll. Hon är mer begåvad än "dessa
amerikanska småtöser" — som hennes make
uttrycker det — och minst lika modern; men
hon vet att om livet går att ändra i fråga om
ytliga och oväsentliga ting, så går det inte,
när det gäller sådant som verkligen betyder
något. Hennes mormor skulle blivit mycket
chockerad av henne, men ändå ha både hon
och mormodern samma norm för sitt
handlande: den gamla judiska traditionen, som
verkar i deras instinkter och blivit ett med
dem själva. David, hennes man, är också
jude, vilket betyder att han hör till ett äldre
och visare folk än amerikaner och
nordeuropéer: han valde inte fel kvinna till sin hustru.
Ett försök att återge det väsentliga i
"Stephen Escott" kan knappast göra rättvisa
åt författarens erfarenhet och vetande. Det är
bäst att själv läsa boken: ingen ånger över ett
dylikt företag kommer att inställa sig.
Gösta Attorps
En bok om män
Édouard Peisson: Avgick från
Liverpool . . . Roman. Översättning från
franskan av Elsa Thulin. Serien Nya namn.
Gebers. 4: —.
Transocéaniquelinjen i Liverpool har byggt
Etoile-des-Mers för att återtaga
hastighetsrekordet över Nordatlanten. Varvens alla
resurser ha tagits i anspråk för att göra båten
fulländad. Med Liverpools bästa sjöfolk som
besättning startar den sin första resa.
Bolagets anseende hänger på att rekordet
erövras, och alla ombord veta det. När dimman
möter sydost om New Foundland skär den
långa båten fortfarande med tjuguåtta knops
fart genom dyningarna. Man gör en liten
avvikelse ur kursen för att undvika
rapporterade isberg, men farten hålles oförändrad,
fast risken är stor i dimman, ty man måste
lyckas. Så går Etoile-des-Mers under. Inte
egentligen därför att hon råkat toucha ett
isberg — kaptenen var vaksam, och skadorna
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
