Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1933 - Recensioner - Hjalmar Gullberg: Lyrisk revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
recensioner
Att leva är att hungra, och jämväl begäret
att bli älskad (så bör de två sista raderna
tydas) är svårt; hur den kroppsliga kärleken
i stället för mättnad kan ge besvikelse,
skildrar Hagsten makabert i en dikt som
heter "Lit de parade". På frälsning från
höjden tror poeten inte. I hans ypperliga
"Kejsarsnitt" ligger Cassiopeia i Vintergatans
vita kompress — men mänskorna väntar
förgäves på någon födsel i stjärnornas
barn-bördshus. Hans "Bön" når inte fram,
förbindelsen med evigheten är avklippt:
Vi hade samtal — hallå!
Herre Gud! var blev du av?
är det himlen? är det Gud i blånande blå
och rymdens eterhav? ...
Det hjälper mig inte att koppla om —
linjen är i blockad;
ty en främmande störning kom
på hjärtats central, när jag bad.
Det torde vara skäl att lägga denne poets
namn på minnet. Hans vers är full av
tankeinnehåll och han är på väg mot sin form.
#
Det litteraturhistoriska sammanhanget
anförtror Karl Gustaf Hildebrand i förordet till
"Nödvärn" vördsamt åt fackmännen.
Fackman behöver man emellertid knappast vara
för att konstatera, vad som är
litteraturhistoria i hans bok. Poeten ger själv
tillräckligt med upplysningar därom i det följande.
En avdelning utgöres av översättningar av
Goethe (de mest kända numren, de som
behöver översättas en gång per årtionde,
"Vandrarens stormsång", "Eviga gränser"
med flera) och Shelley ("Till naturens ande",
"Ode till västanvinden"), samt av Stevenson,
Brooke och Masefield. Han diktar själv på
sapphisk vers ("Guden som flydde"),
behandlar grekiska motiv ("Marsyas", "Ifi-
genia", "Motiv ur Faidon") eller anslår den
germanska folkvise- och psalmtonen
("Herdarnas lovsång", "Marie himmelsfärd"). Det
personligt upplevda ger han emellertid i ett
par anmärkningsvärda dikter om
studentmetropolen vid Fyris: de avviker starkt från
den traditionella Uppsalapoesien. I
ungdomens stad där man kallblodigt
genomskådar det som kallas sant och lär sig att
se allting utifrån, travesterar Karl Gustaf
Hildebrand i Valborgsnatten med bittert
allvar studentsången:
Låtom oss fröjdas
i ungdomens vår.
Någon sköt sig
här i går.
Djupt i jorden
skall han bo,
där de härliga
lagrarna gro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
