Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 / 71 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Recensioner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gruvkatastrofen och råkar under kriget, då
han, sensibel och samvetsöm, vägrar att gå
ut och deltaga i mördandet, i öppen konflikt
med honom. Fadern, som frossar i patriotism
och säljer kol som aldrig förr, skickar honom
under populasens jubel med en grande geste,
där han sitter som rekryteringsdomstolens
ordförande, i fängelse. Men han, den starke,
brytes under det att sonen avtjänar sitt straff
ned av samvetskval, och när denne slutligen
blir fri och med ett komprometterande
dokument i handen avslöjar hans brottsliga
uppträdande vid gruvolyckan, faller han
plötsligt samman. I den senare delen av romanen
sitter den gamle kapitalisten och gör
hatfulla, sinnessjuka anteckningar i sin stol,
under det att sonen inför ett antal humanitära
förbättringar i fråga om kolbrytningen, som
ingen tackar honom för och långsamt av
sentimentala skäl ruinerar företaget. Det är två
generationer, som här få sin dom.

Vid sidan härav få vi följa två
gruvarbetar-söners utveckling. Den ene, Joe Gowlan, är
en robust, skrupelfri skojare, som genom
allehanda tvetydiga åtgärder skapar sig en social
position i affärsvärlden under kriget; den
andre, David Fenwick, utbildas till
skollärare, men lämnar denna sysselsättning för
att ägna sig åt politiken. Joe blir så
småningom ägare till kolgruvan, i vilken han
en gång arbetade. David, som är en idealist
av renaste vatten, kämpar för kolindustriens
socialisering i parlamentet. I slutet på boken
uppställa sig båda som kandidater i samma
valkrets. David blir utslagen av sin
blomstrande, cyniske konkurrent.

Som vi se, arbetar författaren en smula i
svart och vitt, hans karaktärer äro ofta
kontraster. Mot Richard Barras, den hänsynslöse,
realistiske företagaren ställes hans
samvets-ömme, drömmande son; mot Joe Gowlan,
denne skälm i stor stil, för övrigt en av bokens
bäst tecknade figurer, ställes David Fenwick,
en osjälvisk, rättskaffens människa i samma
format. Cronin låter visserligen
skurkaktigheten avgå med segern. Men det är den gode
och ädle, som har hans sympatier.

A. J. CRONIN

Denna världsbild skulle verka väl enkel
och schematisk, om inte författaren så
skickligt förmådde dölja de antitetiska, moraliska
lagar, efter vilka handling och huvudpersoner
konstruerats, genom att införa en serie av
smärre händelser och ett vimmel av
bipersoner i skildringen. Det är alldeles uppenbart,
att Cronin i detalj känner till den värld han
tecknar. Jenny, David Fenwicks hustru, är
en högst träffande beskriven liten slampa,
hennes mor och far äro kostligt fångade
typer, Martha, Davids mor, gör i sin inbundna
stolthet och oövervinnliga respektabilitet ett
patetiskt intryck. Atmosfären i gruvsamhället,
arbetet i gruvan, allt är skildrat med
sakkännedom och enkel, sann realism. Det är en
fängslande roman i gammal, god hederlig
stil, men med modern, närmast socialistisk
tendens Cronin författat.

Översättningen är i stort sett utmärkt, men
här och var har en och annan anglicism
smugit sig in. När översättaren till exempel
talar om "betalande gäster" kommer man
onekligen att tänka på inackorderingar. På
det stora hela taget har dock Louis Benner,
liksom förlaget, ali heder av att ha överflyttat
denna brett anlagda, fängslande och på sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>