- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
793

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner - Georg Svensson: Ljuva ungdomstid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LJUVA U NGDOM STI D

men lyckas till slut lista sig in i
skeppsgossekåren i Karlskrona. En gammal öronskada
med åtföljande svindelanfall sätter stopp för
hans flottistbana och så bär det åter via ett
par rymningar till Göteborg, där ban
slutligen lyckas få sin första hyra på en liten
motorskonare, destinerad till Skottland. Han
är då fjorton år.

Denna sällsamma rymmarhistoria är
berättad på 424 sidor. Varje gren av berättelsen
förgrenar sig i det oändliga, växer till en
väldig susande krona, ett lövvalv med skuggor
och glittrande solblänk. Det låter sig ej
beskrivas. Inför Martinsons roman känner sig

en recensent mer än vanligt maktlös.

*



När man från Martinsons puberletsskildring
med dess nebulösa och dräktiga fantasi
kommer till Eyvind Johnsons roman "Se dig inte
om!" får man först ett intryck av klarhet,
konturskärpa och hårdhet. Där är en annan,
genomskinligare och tunnare luft, ett bistrare
klimat. I stället för Blekinge och Skåne med
deras böljande, bördiga slätter, mjuka dungar
och hemlighetsfulla skogar träder Norrlands
kustland med dess trista myrmarker, dess
provisoriska bebyggelse, halvfärdiga
civilisation och bråkiga industri. Malmtåg dåna,
tippvagnar rassla, folket hänger på kaféer och
biografer eller driver omkring på dåligt
upplysta gator ooh billiga tivolinöjen. En pojke
som får växa fritt och måste klara sig fram
själv i en sådan miljö blir inte likadan som
den lille rymmaren och vallpojken nere i den
gamla bondebygden. Och ändå äro Martin
Tomasson och Olof Persson besläktade naturer
med likartade öden. Olof har ett hem, fattigt,
ined många syskon, men har brutit upp
därifrån i en dunkel rädsla för att bli fast, bli
som de andra. Han är också en drömmare
och vandrare. Vi ha läst om hans avsked från
hemmet och om hans vandringar mellan olika

arbetsplatser i "Nu var det 1914" och "Här
har du ditt liv!". Författaren tar denna gång
upp tråden våren 1916, då Olof är sexton år.
Han är fortfarande kvar i hemtrakterna,
närmare bestämt i ett samhälle som är så pass
stort att det har biograf, och i biografen får
Olof plats som karamellpojke och biträdande
vaktmästare. Det är onekligen ett avancemang,
som medför slips även till vardags och
småningom släta, fina handflator. Han vinnlägger
sig nu på skärpen om att bli vuxen och söka
tränga tillbaka sina barnsliga sagofantasier
till förmån för allvarligare funderingar. Han
läser astronomi, och Jack London får sällskap
av Nietzsche, Schopenhauer och Strindberg.
En politisk uppfattning måste man också ha,
den är starkt klassmedveten och rör sig mellan
antipoderna "kapitalister" och
"världsrevolution" med utpräglat partitagande för den
senare. Det svåraste med
manbarhetsproce-duren är emellertid kvinnorna. Här är Olofs
oerfarenhet lika stor som hans längtan och
låtsade världskännedom. Han drages
oemotståndligt till varje kjol men är samtidigt rädd.
I tankarna är han djärv, i munnen stor, i
handling blyg eller på sin höjd klumpigt
chevale-resk. Eyvind Johnson skildrar ynglingens
könsliga uppvaknande och mognad, med en
såvitt jag vet hittills inte uppnådd ärlighet
och riktighet. Han väjer inte för någonting,
romantiserar absolut inte en detalj men blir
aldrig smaklös eller obscen. Författaren äger
naturlig takt, och varje sund läsare måste
märka att hans uppsåt inte kunde varit renare.

Tre kvinnor smälta under Olofs sextonde
år i hans medvetande samman till Kvinnan.
Den första serverar på kafé, hon heter Maria
och uppfattas av Olof högtidligt och idealt.
I verkligheten är hon närmast en allmän
kvinna. Den andra, som Olof upptäcker under
en kinematografisk sommarturné, står i
skjutbana och igenkännes till och med av Olof som
det personifierade lättsinnet, den farliga man-

793

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0805.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free