Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Halvdan Kohts neutralitetspolitik fördes
följaktligen lika strikt och konsekvent både mot
Tyskland och Storbritannien.
Mycken omsorg lade Koht sålunda ned på
att få protesten till Storbritannien i anledning
av Altmarksaffären så skarp som möjligt. Den
8 april, dagen före det tyska överfallet, var
han enligt vad han själv berättar oavbrutet
upptagen med att formulera en ännu kraftigare
protest mot britternas mineringar i norska
territorialvatten. Han förefaller i själva verket
ha så gått upp i detta arbete i den norska
neutralitetens tjänst, att han helt förbisåg den
tyska faran. Då det första flyglarmet gick
i Oslo på natten till den 9 april trodde Koht
sålunda att det endast var frågan om en övning
med sirenen! Då utrikesministern själv hade
den uppfattningen, förstår man hur
fullständigt överraskande anfallet måste ha kommit.
Koht hade dock inte saknat varningar om
en tysk aktion mot Skandinavien. Både i slutet
av december 1939 och januari 1940 hade han
fått del av rykten om en förestående tysk
aktion mot Norge och Sverige, men då han
någon av de första dagarna av april ånyo fick
höra liknande rykten trodde han dem inte,
enligt vad han själv uppger emedan ryktena
tidigare visat sig ogrundade. Den
godtrogenhet, för att använda ett milt uttryck, som
präglar Kohts politik, har dock något
avväpnande över sig genom den uppriktighet med
vilken han framlägger sina försök att bevara
Norges neutralitet. Man bör heller inte glömma,
att Halvdan Koht utan tvekan tagit ansvaret
för sin politik. De fel och missgrepp som han
och hans kolleger gjorde sig skyldiga till lär
väl för övrigt en kommande norsk riksrätt få
handlägga. Redan nu kan man väl dock säga,
att uraktlåtenheten att vidta ens de mest
elementära försvarsåtgärder vittnar om ett nästan
brottsligt lättsinne.
Ett mycket tilltalande drag i Kohts arbete
är att han aldrig försöker lägga skulden för
försummelserna på sina kolleger i regeringen.
Statsminister Nygaardsvold är mycket
sympatiskt tecknad, men Koht döljer inte att den
ledande personligheten dock inte fanns inom
regeringen utan var stortingspresident
Hambro. Dennes mod och beslutsamhet framstår
här i klar belysning. Även kung Haakons
rakryggade hållning framträder tydligt. De
interiörer som Koht lämnar från de dramatiska
förhandlingarna med tyskarna sedan den
militära aktionen redan inletts är utomordentligt
intressanta och torde vara av ett bestående
historiskt värde. Detsamma gäller också
skildringen av själva kriget i Norge och försöken
att i krigets sista skede genom svensk
intervention få till stånd vapenvila för Nordnorge.
Även om Kohts arbete inte står på samma
höga litterära nivå som exempelvis Hambros
framställning är den väl värd att
uppmärksammas av svensk allmänhet. Det är i vissa
avseenden ett beklämmande aktstycke, i andra
stimulerande genom författarens fasta
förvissning att Norge skall återfå sin frihet och
självständighet.
Den norske tidningsmannen W. Brandts
arbete kan sägas komplettera Kohts
framställning, då det ger en utförlig skildring av
utvecklingen från kapitulationen i Nordnorge i
juni 1940 till och med hösten 1941, då
skräckväldet i Norge började på allvar. Brandts
bok har samma förtjänster som hans tidigare
framställning av kriget i Norge. Det är en
mycket saklig och lidelsefri skildring av det
norska rättssamhällets gradvisa upplösning
under ockupationsmaktens och quislingarnas
tryck. Kanske just genom det behärskade,
nästan kyliga framställningssättet lyckas Brandt
ge läsaren en övertygande förklaring till det
vitglödgade hat som nu möter
ockupationsmakten och dess hantlangare väster om Kölen.
Det är en ytterst lärorik bok som det här är
frågan om, Norges ekonomiska liv under
"nyordningen" är föremål för en utförlig
granskning. Detsamma gäller också Nasjonal
Samlings och regementet Nordlands uppkomst och
sammansättning. Av särskilt värde är kapitlet
om den norska rättskampen, om Höyesteretts
upplösning och om den fortgående
kyrkostriden, allt saker som vi här i Sverige på
grund av den otillfredsställande
nyhetsförmedlingen vet mycket litet om. För alla som vill
veta hur det faktiskt ser ut i Terbovens och
Quislings Norge kan detta arbete varmt
anbefallas. Redogörelsen för undantagstillståndets
införande och ståndrätternas arbete borde
studeras av dem som ännu inte förmått fatta hur
det går till då en västerländsk rättsstat utsättes
för nazistisk "nyordning".
Brandt är som alla norska patrioter över-
174
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
