Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Fredrik Böök: Heibergs visdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
Den högsta normen, även i bildningens Aten,
är framgången och applåderna. Har
skådespelaren överhuvud en övertygelse, en ståndpunkt,
en moralisk tro, i vars tjänst han står? När
Döden går honom in på livet med denna fråga,
drar han sig ur knipan med att citera "Nathan
der Weise"; hans tolerans är obegränsad:
Det gør mig lidt underlig til Mode,
at skønt jeg begejstres for det gode,
er min Begejstring, saa vidt jeg tror,
for det onde dog ikke mindre stor.
Han och hans publik begär ingenting annat
än sensationen, ögonblickets stämning, den
poetiska effekten. Estetiken har upplöst
värdenas hierarki, som den förnuftiga kritiken
strävar att upprätthålla. För skådespelaren
finns ingen bot, Döden manar honom:
Bed dit Fadervor, forinden du dør.
Skådespelaren replikerar:
Det kan jeg ikke, jeg har ingen Sufflør.
Då faller Dödens dom:
Du klingende Bjælde, du lydende Malm,
bered dig paa Helvedes hede Kvalm!
Det är den store smakdomarens dom över
den populära smaken.
I vartenda uppträde hör man bågen klinga
och pilarna susa; det är en vettets fest. De
ateniensiska sofisterna har funnit sin
sokratiske överman, som känner deras knep i botten,
och träffar dem på de ömtåligaste ställena.
Han hånar dumheten, viktigheten,
ögontjäne-riet, han brännmärker bestickligheten hos
månglarna i templet. Vem har träffat pricken
i det egennyttiga kameraderi, som förråder
sanningen och förgiftar den allmänna
opinionen, säkrare än Heiberg?
Du er stor, og jeg er stor,
vi kan begge være store,
du kan gavne, jeg kan möre;
jeg erkender dig, og tror,
at du vil til Gengæld spore,
at i mig Geni der bor.
Det är kompromissen mellan Aristofanes och
Sokrates, urtypen för förbundet mellan Rolet
och Pietro d’Aretino, som förhindrar att en
katt blir kallad för en katt. Att Boileau sjunger
ut spelar ingen roll.
3
Av denna Heibergs fina, äkta visdom om
det intellektuella och kulturella livets
föroreningar och farsoter är "En Sjæl efter
Døden" full. Det är sanningar för de invigda,
det är caviar to the general. Hålles det räfst
bara med sofisterna och de otrogna
tempeltjänarna? Vad har Heiberg att säga till den
beskedlige kälkborgaren, till vardagssjälen,
som dock är styckets huvudperson? Han må
vara besmittad av den andliga anarkien, men
hans eget liv förlöper dock på ett enklare och
allmänfattliga« plan. Det återstår att se, vari
hans upptuktelse består.
Det börjar, som redan nämnt, med att han
blir examinerad i sin kristendom, ty som god
borgare bekänner sig Själen naturligtvis till
religionens sanningar. Sankt Peter finner
honom emellertid svag i sina stycken. Själen
blir ålagd att friska opp dem, att göra sig
värdig till paradiset genom en
pilgrimsvandring till de heliga orterna, från Nazareth och
Betlehem över Jerusalem, Jordan och
Genesa-reth till Golgatha och Tabor; resrutten är lagd
till rätta för honom, exakt i topografien som
en baedeker, exakt i kronologien som en
bibel-konkordans, och på var punkt bör han noga
begrunda Mästarens jordevandring och
evangelii läror. Det låter en smula pedantiskt, men
envar måste medge att Sankt Peter är i sin
goda rätt. Symboliken är vacker, högtidlig
i sin lugna saklighet. Vad som kräves av Själen
är,kort sagt,Kristi efterföljelse, imitatio Christi.
Den goda Själen blir emellertid inte hänförd
av idén, han skruvar sig. Han tycker nog om
resor, men han skulle hellre vilja komma till en
annan stjärna, till ett klot i världsrymden, för
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
