Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Sven Stolpe: Jacques Maritain och Léon Bloy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
en kris. Den får sina rötter avskurna. I landet
uppstår grupper av på sitt sätt lojala och
värdefulla medborgare, som aldrig haft den
ringaste kontakt med demokratien, som aldrig
förstått värdet av en rättsordning, som aldrig
insett, att man icke i längden gratis kan få
åtnjuta en frihetsordning. Dessa människor är
kanske personligen inga förrädare, men de
blir i nödens stund oberörda i hjärtat, när den
demokrati, på vilken de aningslöst profiterar,
drabbas av olyckor.
Två lärdomar förefaller mig här vara
väsentliga för vårt vidkommande. Den ena rör det
demokratiska politiska systemets isolering från
folkets andliga och kulturella liv i övrigt,
illustrerat av det begynnande föraktet i allt vidare
kretsar för "politikern". Den andra rör den
bristande sakliga kunskapen om att
demokratiens många fördelar — tankefrihet, social
rättfärdighet, fast rättsordning, likhet inför
lagen — icke kan åtnjutas gratis utan kräver
ett bestämt pris; mången demokrat tror, att
rättsordningen är lika självklar som den luft
han andas. Han måste därför upplysas om att
en rättsordning är det bräckligaste av allt, kan
försvinna i vilket ögonblick som helst, när
brutalitet och våld tränger på, och följaktligen
oavlåtligen måste värnas som det dyrbaraste
och ömtåligaste av alla ett folks nationella
värden.
Intressant är att studera Maritains syn på
Vichyregeringen. Han ser med största skepsis
på dess arbete, trots att bland Pétains
medarbetare återfinnes hans vän Henri Massis.
Han är förvissad om att ett samarbete med det
nazistiska Tyskland betyder en enda sak:
materiellt och andligt slaveri, och han väntar på
den situation, då Frankrikes nuvarande ledare
antingen avgår eller också av en växande
nationell opinion tvingas att handla — att
kasta det franska imperiet och den franska
flottan i vågskålen. Han tror icke ett
ögonblick på möjligheten av alt påtvinga det
franska folket rashat och andra myter. Han
litar på dess sunda mänskliga halt och dess
djupa förtrogenhet — ofta icke uttryckt
i ord — med den kristna kulturens grundkrav.
Men har icke Vichyregimen startat en
religiös renässans? Vill den icke just denna
återgång till de kristna principerna, som Maritain
själv önskar?
Maritain svarar, att endast okunnigheten
kan tro, att den kristna renässansen i
Frankrike påverkats av Vichy. Det var under
folkfrontens tid som kardinal Pacelli i triumf
mottogs i Lisieux och i Paris; det var till det
republikanska Frankrike som påven Pius XI
ett ögonblick tänkte på att emigrera, då
situationen i Italien såg ut att bli ohållbar. Vichy
är en helt övergående företeelse, som på intet
sätt representerar något livskraftigt inslag i
franskt andligt, kulturellt och politiskt liv. Det
nya Frankrike kommer att skapas av helt andra
krafter. Vilka dessa är, vet vi icke, men
Maritain ropar på en profet, en ny Jeanne d’Arc:
"Frankrike tror på ett outrotligt sätt på sin
kallelse, och det vore lättare att slita skinnet
av en fransman än att beröva honom denna
hans tro ... Jungfrun har kommit till
Frankrike oftare än till något annat land .. ."
3
Jacques Maritain är kanske den starkaste
personligheten, den mest utpräglade
ledarbegåvningen bland alla de lysande
förgrundsgestalterna i det katolska Frankrike. Hans
personliga liv har emellertid länge varit ganska
okänt, och det förefaller, som om han skulle
ha försökt förhindra biografiska
framställningar att komma i tryck.
I samma serie, som rymmer hans nyss
behandlade bok, har emellertid nyligen
utkommit en bok av hans maka, madame Raissa
Maritain, som måste räknas som en källskrift
av första rang till kunskapen om det nya
Frankrikes andliga liv. Raissa Maritain tycks
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
