Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ovetenskapligt, har man den förnimmelsen att
man är på den säkra sidan och att det är i
tidsanteckningarna han funnit dessa belägg.
Skulle inte Aubry varit intresserad av att
skildra Napoleon III:s fantastiska historia,
han som ägnat så stor del av sitt liv åt den
store farbrodern och som speciellt i sin bok
om Sankt Helena skapat ett verk, som står sig
genom tiderna inte bara genom sin saklighet
men genom sin kärlek till ämnet, sin
dramatiska person- och situationsskildring, hela sin
atmosfär? Ty brorsonens historia är kanske
underligare än "Örnens" egen, därför att det
här inte var fråga om en militär som kom sig
upp på den rådande militarismens axlar utan
om en civil person, en boklärd och filosof, till
sin sinnebyggnad och uppfostran mer
preussisk än fransk — han hade en utpräglad
"guttural" accent, det vill säga bröt på tyska,
ända till kejsaråren. Aubrys bok är intressant,
och utan att man egentligen kan påvisa några
nya dokument så är den dock ny till sin
läggning, så att säga, byggd som den är på djup
kunskap om förhistorien.
Prins Louis-Napoleon väckte när han först
uppträdde som maktpretendent löje på grund
av sitt "gutturala" uttal av franskan, det vill
säga sin tyska brytning. Han hade fått sin
uppfostran i tyska Schweiz och sin utbildning
i Augsburg, hade sedan varit vid olika
regementen i Schweiz, hade rest mycket och bott i
Italien, i Baden och i London, som varit
nederlagsplatser för hans ungdoms politiska
äventyr. Han var en internationell och räknade sig
mest släkt med den tyska ungdom som växte
upp under seklets första decennier och togo
sina inspirationer av romantiken och dess stora
namn på litteraturens och filosofiens område.
Tyskland hade stigit fram och tagit arv av den
franska upplysningen samt ersatt Frankrike i
dess roll som inspirerande härd och
ungdomsuppfostrare. I detta fall var prins
Louis-Napoleon icke någon enstaka företeelse.
Utvecklingen tog sin hämnd på den vanvettiga
franskhet eller "frankofobi", som hade präglat
Europa före revolutionen och för vilken ingen
var en så typisk representant som den upplyste
despoten Fredrik II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
