Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
gjorde henne förkrossad, varom Marika
Stjernstedt berättar. Och hur betydelsefullt ter sig
inte Gunnar Ekelöfs minne av att det redan för
tio år sedan var just dikten "For Annie" och
ingen annan som fängslade henne i Poes lyrik.
De för forskningen kanske värdefullaste
upplysningarna ger Victor Svanberg genom att
antyda verklighetsbakgrunden i "Merit
vaknar" och "För lite" eller genom att korrigera
en del förmodanden om adressaten till den
stora sviten kärleksdikter i "Härdarna".
Bidragsgivarna är ense om att framhålla det
starkt personliga draget i hennes diktning,
även där hon verkar att själv träda helt i
bakgrunden, som i "Kallocain". Det är i själva
verket denna självbiografiska underström, detta
personliga engagemang, som ger även hennes
konstnärligt tafatt gestaltade noveller och
romaner deras oväntade grepp om läsaren och
som gör hennes förnämsta roman, "Kallocain",
så dubbelbottnad, intensiv och verklig.
Ekelöf ifrågasätter om den "hysteriska
knutenhet" som han finner både i Ernst Ahlgrens
dagboksanteckningar och hos Karin Boye,
framför allt i "Kallocain", verkligen kan ha
varit nödvändig. Man kunde påpeka att
"Kallocain" inte får fattas uteslutande som
en "nästan omedvetet saklig skräckmålning av
hennes egen livssituation" utan också som en
medveten skräckmålning av en tids- och möjlig
framtidssituation. Dock, det väsentliga
kvarstår: denna roman är utan tvivel symbolen för
ett drag som genomgår hela hennes väsen,
behovet att alltid dra de yttersta
konsekvenserna. Men utan detta drag skulle Karin Boye
inte varit Karin Boye och Ernst Ahlgren inte
Ernst Ahlgren.
Karin Boye tog livet på ett måhända alltför
bokstavligt allvar, men hon fordrade inte att
andra skulle göra som hon. Hon blev snärjd
i sin egen rättfärdighets garn. Men hade detta
garn varit mera tänjbart, så hade hennes liv
och dikt aldrig fått just den anspänning och
det allvar som de fick. "Knutenheten", som
man rent mänskligt kunde önska mildrad och
upplöst, är till slut en av de viktigaste orsakerna
till det starka grepp som Karin Boyes diktning
alltid kommer att ha om sina läsare.
Fröding och Ekelund är friare än Ernst
Ahlgren och Karin Boye, men allesammans tillhör
dem som vi konsulterar. De är ett fåtal och
de är sinsemellan olika, dessa som vi
rådfrågar, men när det är allvarligt kan vi bara
vända oss till specialisterna, till dem som varit
på botten med öppna ögon, som sett och vet.
Knut Jaensson
Runeberg som estetiker
GUNNAR TIDESTRÖM: Runeberg som
estetiker. Skrifter utgivna av Svenska
litteratursällskapet i Finland CCLXXXV.
Helsingfors 1941.
Carl Snoilsky besökte Finland 1885 och med
diktarens känslighet för landets kommande
öden bevarade han bilden av Runeberg, där
han stod gjuten i brons i Borgå och i
Helsingfors och lät honom växa ut till Finlands värn,
samlande och enande inför stundande faror:
När stormen kommer, orkanens tolk
och lyfter sin knutna hand,
den man som sjungit ihop ett folk
än skyddar i sången sitt land.
Denna strof har med överväldigande kraft
besannats och de politiska händelser som
övergått Finland i detta sekel har ytterligare
stärkt den plats i folkmedvetandet som
Runeberg redan tidigare intagit. Detta har inte
kunnat undgå att influera den
litteraturhistoriska forskning, som sysslat med
Runebergs person och verk. De egenskaper han
trott sig förnimma hos sitt folk och det
harmoniideal som han alltid besjungit och själv
utåt velat representera, har i alltför hög grad
kommit forskningen att förbise och
bortförklara de kvarlämnade dokument, som tyder på
motsatsen. Påverkad av det lugn och den
strålkraft som utgår ur hans dikter, har man
med lätt hand tagit på de vittnesbörd om
disharmoni och slitningar, som under
Runebergs tidigare år verkligen existerade och det
ursprungligt sunda och friska i hans natur har
så kommit att dominera bilden att man helt
eller delvis velat frånkänna honom
spekulativa och grubblande drag och i stället
framhävt friluftsmänniskan med solbränd hy och
jaktväska på ryggen.
Den avhandling Gunnar Tideström nu fram-
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
