Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
är historien om livsvarig pliktuppfyllelse utan
alla åthävor, om en gång innerliga känslor,
som tillfrusit med blodet i ådrorna och i brist
på fortsättning i nytt och friskt blod; om
dessa känslors sista uppblossande och om
deras stillnande inför det oundvikliga; men
det är också historien om andlig nobless, om
försynt humanitet, om en bekännelse till vettets
och bildningens makter, som aldrig sviktat, om
motgångar och sorger, som burits med
värdighet och aldrig fått skövla eller smutsa; det är
slutligen historien om en personlighet, som väl
inte varit av tillräckligt format för att dragas
ut på de största djupen, men som alltid bevarat
måtta, besinning och ädel sans. Bengt Lodin
blir i Bo Bergmans berättelse knappast en
romanfigur i egentlig mening; långa stycken
blir han närmast föremålet för en kåserande
essay, men han står likafullt levande för oss.
Särskild glädje har läsaren av accessoarerna,
som återgivits med diktarens utsökta
prosalyriska tuschkonst. Det svårmodiga
stämningsspelet över ensamma sommardagar i ett
semestertomt Stockholm, luften över
Kungsholmens gatustråk och omgivande vattendrag,
bilder från ett glödhett, av studenterna
övergivet Uppsala under högsommaren — allt
dylikt har fångats på underbart klara,
koncisa och melodiösa sidor. Ja, här finns också
reseskisser i miniatyr från huvudpersonernas
tripp till Danmark och från Bo Bergmans
gamla vallfartsorter, parkerna i Fredensborg
och vid Det kongelige Bibliothek i Köpenhamn.
I detta sammanhang lägger man också märke
till bipersonerna, i ett par fall tecknade efter
lätt igenkännliga modeller. Det är sålunda inte
svårt att identifiera den välkände
uppsalapamp, som här kallas "kardinalen" och
för-klätts till teologie professor, och man begår
knappast någon indiskretion om man påpekar,
att det inlagda scherzot, midvinterblot hos
doktor Torkel Tobieson, formar sig till små
äreminnen över Torsten Fogelqvist och Albert
Engström. Med Bengt Lodin och Brit Hellenius
får läsaren också bevista Dramatens premiär
på Claire Boothes "Kvinnorna"; den gamle
teaterkritikern tjänstgör här som road
parkettkåsör och låter kritikerkvartetten Carl Laurin,
Daniel Fallström, Sven Söderman och Bo
Bergman skymta i vimlet...
Bengt Lodin har liksom Bo Bergman hört
till den generation, "som tvivlade på tron och
trodde på tvivlet", men innerst har han trots
världskrig och katastrofer bevarat tron på
utvecklingen och personligheten. Om han är
pessimist, så är det mest för egen räkning.
Mänskligheten är ännu ung, ty dess tid är inte
utmätt som hans, och hur den närmaste
framtiden än gestaltar sig, kommer människan i
längden aldrig att trivas med det som hindrar
henne från att vara människa. Även det nya
måste rätta sig efter människan; eljest kommer
hon att göra sig av med det. Det av
minnespoesi invävda bokslutet går till sist jämnt ut.
Vackrare kan ingen transponera det än
diktaren själv gjort det i den fulländade strofen:
Snart är du slut, min dag.
Du liknade de flesta andras.
Gav huld ibland och slag
ibland och skall ej fåvitskt klandras.
Du gav mig också ljus och lät min boning
i kvällens sus
få höra träden viska om försoning.
Holger Ahlenius
Biljett till morgondagen
TURE FORSBERG: Biljett till morgondagen.
Bonniers 1942. 5:25.
Den korta roman eller längre berättelse (hur
man nu vill beteckna boken) varmed Ture
Forsberg debuterar, är lagd i munnen på
arbetslöse Anders Filipsson, hemmahörande i
Stockholm. Det är ett grått liv han lever, ett
liv utan större nyanser. De tragedier det
rymmer utspelas i ett gråaktigt bakgårdsljus.
Denna människa, som törstar efter en smula
verkligt liv och i tafatta ord söker fixera sina
själsrörelser, är av omständigheterna tvingad
att känna sig som en parasit och snyltgäst.
Den kvinna han lever tillsammans med och
vars inkomster han profiterar av upptäcker
så småningom i en granne, en herr ingenjör
Göransson, en representant för det
framtidsdugliga; och den arme Filipsson får uppleva
hur hans konkubins känslor överflyttas på
denne man ... Under en utflykt, skildrad med
knappa men verkningsfulla medel, falla fjällen
från hans ögon. Och i blanksliten tristess och
grå resignation fortsätter Filipsson sin väg —
mot morgondagen, heter det, men vilken
morgondag skall det i själva verket bli?
382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
