Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Ibland pressar också författaren sin tes om
Rysslands defensiva inställning väl hårt. När
han till exempel betecknar russificeringen av
Finland omkring sekelskiftet som en motåtgärd
mot den tyska rustningspolitiken, så kan man
ha skäl att ställa sig tvivlande — panslavismen
hade nog, liksom all annan europeisk
nationalism, mindre rationella bevekelsegrunder.
Och även om Tysklands angrepp på Ryssland
klargjort den strategiska innebörden av det
ryska överfallet på Finland 1939, så frågar
man efter meningen med den diplomatiska
tredje grad, som Ryssland efter freden i
Moskva praktiserade gentemot Finland. Denna
metod kunde rimligtvis inte ha någon annan
effekt än att driva Finland i armarna på
Tyskland.
Om det nuvarande läget säger författaren,
att det ur hela Nordens intresse är en naturlig
sak att Sverige söker bidraga till att Finland
på så fördelaktiga villkor som möjligt kan
draga sig ut ur den strid det råkat in i. Men
denna strids utgång beror ju ytterst på det
ty sk-japanska blockets motståndskraft mot den
engelsk-rysk-amerikanska koalitionen, och åt
den maktkampen lär Sverige inte kunna göra
mycket från eller till. Skulle emellertid
situationen bli kritisk för Finland, så måste det
vara ett nordiskt intresse att Sverige bevarat
sina maktmedel intakta och även bibehållit
sina nuvarande korrekta relationer med
Ryssland. Ulf Brandell
Från Weimar till Potsdam
TH. BLOMQUIST: Från Weimar till Polsdam.
Ett folks förvandling. Natur och
Kultur 1941. 7:—.
Den föreliggande boken är en tendensskrift
med alla för en sådan typiska drag.
Författaren skildrar det historiska händelseförloppet
i skarpa kontraster, generaliserar mycket och
isolerar det mångfaldiga historiska livets olika
sidor helt från varandra. Så betraktar han till
exempel en tids religiösa, sociala, ekonomiska
och andliga utveckling i från varandra helt
skilda avsnitt. Följden härav blir att
författaren inte får fram en i sig sluten, åskådlig
helhetsbild av en epok; den inre strukturen hos
en period kommer inte till sin rätt, enär det
härvid städse kommer an just på sambandet
och samspelet mellan de olika faktorerna i den
historiska processen.
Verkets titel motsvarar inte dess innehåll;
man skulle tro att lektor Blomquist vill noga
undersöka och i detalj påvisa hur ett folks
tänkesätt förvandlas från idealism till
nationalism; därom kan här emellertid inte vara
tal, då Blomquist tvärtom förfäktar den tesen
att det alltifrån början av adertonhundratalet
ända fram till våra dagar alltid endast varit
makttanken som framträtt i Tysklands nyare
historia. Med ett dylikt ensidigt betraktelsesätt
äger han väl ett skarpt öga för maktens
skiftande uttrycksformer, men saknar däremot
blick för andelivets stilla krafter, som blott så
småningom göra sig gällande och komma till
genombrott. I bokens medelpunkt står
problemet om den totala staten, vars
ursprungsform Blomquist tror sig kunna spåra redan
i det absolutistiska Preussen under
sjuttonhundratalet. Den tyska idealismen, sådan som
den har fått sitt symboliska uttryck i namnet
"Weimar", hade enligt Blomquists mening
varit utan befruktande inverkan på statslivet,
så mycket mera som den vuxit upp utanför
dess ram. Tanken på kulturnationen var enligt
vad Blomquist antager konturlös och saknade
politiskt inflytande. Den nationella inställningen
med politiskt inslag sådan den utvecklade
sig som reaktion mot Napoleons maktpolitik
var enligt honom redan helt nationalistisk
i modern mening. Därvid går författaren så
långt att han stämplar till och med de stora
banerförarna för den humana
mänsklighetstanken, såsom Fichte, Schleiermacher och Hegel,
som nationalister, ja, rentav som chauvinister.
De krafter, som försökte göra sig gällande
gentemot den ohämmade maktkulten — den
liberala studentrörelsen och den religiösa
pietismen — förmådde enligt Blomquist inte
hindra nationalismens oupphörliga och
oemotståndliga framträngande. Revolutionen 1848
betecknar enligt honom den tyska idealismens
slutgiltiga, fullständiga bankrutt; enligt hans
uppfattning betyder den endast en flyktig
episod i Tysklands nyare historia; efter 1848 är
det fastmera makttendensen i Bismarcks
brutala realpolitik, som firat sina största triumfer,
understödd av det kraftiga ekonomiska och
tekniska uppsvinget och den materialistiska
livsinställningen, som detta förde med sig hos
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
