Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1942 - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
år, för honom själv liksom för hela den
dåvarande tiden; det är fråga om sekelskiftet
med dess "övermänniskor" och obestämda
förhoppningar. Hur de vackra illusionerna stiga
upp hos den renhjärtade ynglingen Carossa
men också ur hela denna upprörda men i grund
och botten famlande tid, hur de blandas,
motsäga varandra och likväl genomtränga
varandra och hur en ny andlig erfarenhet vinnes,
då dessa illusioner sönderrivas, allt detta ger
framställningen dess unika trollkraft. Den
unge Carossa hör i Munchen 1899 ljusets och
avgrundens röster; han sluter sig inte till
någon av dessa röster, han vet att de båda
höra till livet. Och visste han det inte genom
den börne diktarens djupt rotade visionära
insikt, så skulle han ledas dit genom de
medicinska studier som han börjar under detta de
vackra illusionernas år. Genom att Carossa
tidigt ser den "lidande världen" i
sjukdomsförlopp, som han här åskådliggör med magisk
ordkonst, råkar han aldrig i fara att endast se
livets ena sida: den klara, harmoniska,
formfasta sidan, utan han varseblir också den andra
sidan, den kaotiska, den avgrundslika,
dissonansernas sida. Under detta år av vackra
illusioner slites han mellan bägge dessa
aspekter. Skall han vända sig till den klara eller
skall han hemfalla åt den mörka? Det är
ångesten som ger dessa stillsamma, fina
ungdomsupplevelser en djupt gripande ton. Det är
som om anblicken av mörker och kaos ryckte
den sökande ynglingen tillbaka till ljuset och
det harmoniska livet. Därför måste man
uppfatta Carossas medicinska studier som en nåd
för honom, ty de uppenbarade läkedomen för
honom och fördjupade hans saligt
morgon-klara värld genom att i den inspränga det
smärtsamma och fördömda, skuggor och
underjord.
Att Wilhelm Schäfer är en av de mest
betydande tyska berättarna bekräftas än en
gång av hans berättelse "Winckelmanns Ende"
(Verlag Albert Langen und Georg Müller,
München). Hans formella tukt är lika
beundransvärd som hans gestaltande kraft, som
förenar blodfullt liv med en strävan efter det
andligt storslagna. Schäfer berättar hur Johann
Joachim Winckelmann, som återupptäckte den
gamla grekiska konsten och övade det största
inflytande på sin tid, vilken han ledde in på
klassicismens vägar, bryter upp från Rom, där
han haft en fristad i tolv år, för att åter
uppsöka sin verkliga hembygd, Tyskland, hur han
vänder om då han kommer till Wien för att
styra färden mot Grekland och hur han därvid
möter sitt öde: han mördas 1768 i Triest.
Winckelmann blir i Schäfers berättelse ett
ödesdigert exempel på den för tyskt väsen så
utmärkande föreningen av hemlängtan och
vandringslust, rotfasthet i hembygden och den
längtan, som Goethe uttryckte med de
odödliga orden: "das Land der Griechen mit der
Seele suohend". På ett gripande sätt återges
här en stor och ensam mans öde, följer det
till dess tragiska fullbordan och visar
samtidigt dess djupare, allmängiltiga innebörd.
I slutet av 1940 avled hastigt Otto Gmelin.
Han var femtiofyra år då han rycktes bort
från en rik och värdefull verksamhet. Först
vid fyllda fyrtio år publicerade han sin första
bok. Han hade då långa resor till Sydamerika
och ett mångårigt studium av matematik och
fysik bakom sig. Om de nya
forskningsresultaten på dessa områden sade han beundrande,
att där uppenbarade sig "vår tids mest
storartade och upphöjda diktning". I hans böcker
förband sig ett grundligt och allvarligt vetande,
som förtätats till en egen världsbild, med en
känslig och likväl manligt realistisk syn. Hans
historiska romaner "Konradin reitet" och
"Dschinghiskhan", romanen om hohenstaufern
Friedrich II, "Das Angesicht des Kaisers", och
folkvandringsromanen "Das neue Reich"
verkade redan genom sitt bevingade språk som
ballader. I sina moderna berättelser vinnlade
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
