Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Gunnar Brandell: André Malraux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR BRANDELL
tystnaden, som endast avbrytes av vaktarens
tunga steg på korridorens stengolv. Det är väl
i någon mån fruktan för vad som skall komma;
men framför allt den absurda, löjliga tanken
på flykt, som för Kassner framställer sig i
bilden av ett litet tvåmansflygplan, som han
vet skall finnas på ett hemligt fält i närheten
av Berlin och som han skulle kunna begagna
sig av. Om han vore fri. Om han inte sutte
bakom dessa murar, vilkas skrovlighet han
inte kan se men väl känna när ban trevar
omkring i sin cell. Detta är den farliga tanken,
som på åttonde dygnet driver honom att
försöka karva hål på pulsådern med sina alltför
korta naglar. Därifrån kommer oron i hans
hjärna, som i rasande fart rullar upp för
honom bilder ur den ryska revolutionen, som
han upplevt på nära håll. Därifrån skall också
vansinnet komma, som lurar på honom, än så
länge i form av ett "kontrollerat vansinne".
Endast Dostojevski, som på liknande sätt var
besatt av bilder och upplevelser, kunde ha
givit en lika våldsam skildring av en fånges
upplevelser under nio mörka dygn under
väntan på arkebusering.
Återigen individen och ödet. Men det har
kommit till något nytt, varslande om den
samhörighetskänsla som skall sätta sin prägel på
"L’Espoir" och höja den på ett annat plan
än de tidigare romanerna. I "Les conquerants"
heter det:
"Aldrig har jag så starkt som i dag erfarit
den isolering, om vilken Garine talat, den
ensamhet, i vilken vi befinner oss, det avstånd,
som skiljer vårt innersta djup från denna
folkmassas känslor och till och med från dess
entusiasm ..."
Kommunisten Kassner i "Le temps du mépris"
lever i Europa, där det för en europé är lättare
att nå kontakt än i Kina; han har dessutom
råkat i en alltför påtaglig fysisk isolering för
att inte söka samhörigheten. Fången i cellen
bredvid bultar i väggen: fem slag, så två slag,
två igen och så vidare... När Kassner med
uppbjudande av all den tankekraft han är
mäktig lyckats räkna ut systemet för
knackningarna stavar han till ordet: hamrat. Låt
vara att detta ord förekommer också i
Mal-raux’ kinesiska romaner, men det har där ännu
inte blivit mättat med betydelse. Här blir det
centralt, och Kassner får i den anonyma
samhörighetskänslan någonting att sätta upp mot
allt det ödestyngda, grymma:
"Inget mänskligt ord är så djupt som
grymheten, men det manliga broderskapet förenade
sig med den i blodets innersta, i de hjärtats
förbjudna kamrar, där tortyren och döden
finns..."
Så studerar Malraux människan i hennes
gränssituationer, i hennes intensivaste kontakt
med de stora makterna: ödet, förödmjukelsen,
döden, samhörigheten. På sätt och vis kan det
sägas, att hos Malraux inte finns några
individer, åtminstone inte om man med den vanliga
realistiska romankonsten med individ förstår
hela det komplex av skiftande tankar och
känslor, social bindning och självhävdelse, som
tillsammans bildar en specerihandlare i Skövde
eller en deputerad i Paris. Malraux intresserar
sig inte det minsta för individerna i deras
vanliga miljö utan lösgör dem först från hela det
nät, som människan under vanliga lugna
förhållanden spinner in sig i. Först i revolutionen,
kriget, terrorn skapas enligt Malraux
möjligheter för människan att uppträda som ren
människa, icke som samhällsvarelse; först där
kan Malraux klart se "människans villkor".
Därav kommer också det abstrakta draget i
hans psykologi. Då det gäller sådana
våldsamma upplevelser äger de gamla termerna
inte längre giltighet. Terroristen Tschen talar
om att han är tvungen att resa från Hankow,
att han måste göra attentatet mot Teng Yen-ta;
men samtidigt lämnar skildringen inga tvivel
om att dessa handlingar ger honom den högsta
friheten. I denna gränssituation finns inte
längre någon skillnad mellan frihet och tvång.
Likaså är det fysiska mod, som Malraux stän-
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
