Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Hellström. Han håller sig strikt till
verklighetens mark: det är hela tiden sina egna
intryck han skildrar och återger; och just
därför bli hans analyser av brittiska reaktioner
och förhållanden så övertygande. De generella
slutsatser han drar av sina upplevelser och
iakttagelser äro kloka och måttfulla; de överskrida
aldrig gränsen till det som författaren inte
kan stå för. Det förbryllande, motsättningsrika
och ur främlingssynpunkt ofta inkonsekventa
i engelskt tänke- och handlingssätt får Petreus
under sin långa sejour i världsstaden mer än
ett tillfälle att begrunda.
Det är också en på dramatiska händelser
rik period i brittisk historia som Stellan
Petreus får uppleva. Det är suffragetternas, den
växande arbetslöshetens och hungerparadernas
förkrigstid, medan högerns och liberalernas
dragkamp blir allt häftigare och de irländska
nationalisterna söka utnyttja denna dragkamp
för förverkligandet av sina frihetssträvanden.
Mot fonden av ett väldigt, dramatiskt
skiftande politiskt och socialt skeende utspelas
Stellan Petreus’ individuella upplevelser. Då
Petreus en vacker dag som paying guest slår
sig ner i ett ungkarlshotell i Hampstead, får
han i sin närmaste omgivning ett rikt
studiematerial ur välsituerad engelsk medelklass. Han
kommer så småningom en del representanter
för de privilegierade en smula in på livet,
studerar deras förhållningssätt och upphör inte
att förundras och uppröras över mycket hos
dem som förefaller honom gåtfullt eller svårt
att svälja. Vad är när allt kommer omkring
denne Clinton annat än en odåga, en före detta
officer som nu för en parasitär tillvaro, gud vet
på vilka rika släktingars bekostnad? Men
samtidigt har han ovedersägligen mänsklig charm
och pojkaktig vitalitet. Petreus får emellertid
erfara, hur hans egna bittra sociala argument
studsa tillbaka mot hans
gentlemannamässig-hets mur.
Ty Stellan Petreus är i hög grad utrustad
med så kallat socialt samvete; och det är häri
romanens latenta dramatik ligger. Då Petreus
en dag blir vittne till den stora hungerparaden
på Trafalgar Square, där polisen ingriper och
får demonstranterna att retirera med hjälp av
brandsprutornas vattenkaskader, är hans
reaktion ögonblicklig: spontant tar han parti för
det hungrande folket. I själva verket får han
aldrig ro för sitt samvete: hans
rättfärdighets-krav är starkt, och han uppröres av de skriande
motsättningarna i det engelska klassamhället.
Han har tidigare, hemma i Sverige, reagerat på
samma sätt. Det har börjat i Björklunds gård,
där han sett proletariatets liv på nära håll, och
där hans medlidande med de vanlottade först
väckts till liv.
Här i London upplever han, med gigantiskt
förstorat åskådningsmaterial till sitt förfogande,
samma sociala problem. Ungdomligt besluten
att för sin del tränga till botten av saken, vill
Petreus studera de fattigas liv i storstadens
slumkvarter och beger sig i detta syfte till
Eastend.
De kapitel som avhandla den svenske
författarens och tidningsmannens veckor bland
Eastend-befolkningen, tillhöra det allra mest
fängslande i denna roman. Realisten, den
tränade iakttagaren och psykologen firar en
triumf i skildringen av människor och
atmosfär i dessa gigantiska fattigkvarter. Bilderna
från krogen "Fregatten" etsa sig in i läsarens
minne: de äro återgivna med det säkraste sinne
för nyanser. Porträtten av
krögaren-"fregatt-kaptenen", som inhåvar klingande inkomster
av sin suspekta danslokal men samtidigt utövar
välgörenhet och är en pålitlig konservativ, av
detektiven Oakley, en man som har
trettioårig erfarenhet av de engelska hamnarbetarnas
odrägliga levnadsförhållanden men trots detta
skulle bli förolämpad om någon betvivlade att
han var en övertygad högerman, eller av
mr Whitehead, arbetarledare av kristen kulör
och vän till Branting — ha den åskådlighet
och volym som kännetecknar all förstklassig
romankonst. Resultatet av Petreus’ sociala
studier blir emellertid nedslående för honom:
den slutsats han tvingas dra av sina
erfarenheter av londonslummens folk blir den, att
detta folk sannolikt aldrig kommer att slå in
på revolutionär väg.
Petreus själv är endast till hälften en
revolutionär — och således ingen alls, kan man
invända. Hans skepsis och hans relativism hindra
honom från att vara det helt. Men hans sociala
patos är inte desto mindre absolut äkta.
Intensivt upptar honom frågan om våldets
berättigande. I grund och botten är han typen för
-544
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
