Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. September 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
värden än förtjänst ooh vinst åter komma till
sin rätt. "Och mitt under den stora
depression, som började 1930, förvärvade staden
New York, tack vare ett flertal tomtägares
fullständiga bankrutt, ett tillräckligt antal
små tomter för lokala lekplatser", nämner
Mumford och tillägger att livsvärdena
"återvände till storstaden först sedan de finansiella
värdena nedskrivits". Överallt i denna kultur
har den materiella vinningen och ägandet
trängt tillbaka de naturliga livsyttringarna.
Nu blev det för de ledande samhällsskikten
"viktigare att ge ut mer än att ge ut
tillräckligt mycket". Köpandet blev ett nöje och en
sysselsättning, ett surrogat för upplevelser.
Och ju rikligare varorna strömmade till ju
mer blev tillvaron en rutin och en rutin som
blev till ett förtryck. Från barocken till nu går
denna tradition obruten. Mumford ger den
följande kosüiga illustration: "Furstens och
hovmannens dagliga rutin", under 1700-talets
glansfulla envälde, "kan jämföras med
Fordarbetarens i dag i en monteringsverkstad;
varje detalj var planerad och fixerad, lika
mycket för härskaren som för hans
omgivning. Från den stund, då fursten slog upp sina
ögon, till det sista ögonblicket, då hans
älskarinna lämnade hans sängkammare, stod han så
att säga vid det löpande bandet."
För Mumford framstår den medeltida
stadskulturen som långt mer civiliserad och rik.
Och för oss själva blir den därför lärorik. Det
är väl den intimare kontakten mellan
människorna och större samhörighetskänslan dem
emellan som fanns i medeltidsstaden, som vi
i första hand behöva återuppliva. Liksom den
medeltida staden var en naturlig ekonomisk
enhet som individen kände delaktighet i och
som inte var större eller mer invecklad än att
han kunde fatta dess problem, så måste våra
politiska enheter få mera naturlig omfattning
och vi inom dem skapa celler med begränsad
överblickbar storlek. Det demokratiska livets
renässans behöver sålunda å ena sidan börja
med att organisera naturligare ooh mera
helgjutna enheter inom vilka den enskilda
människan känner sig hemma och organ inom
vilka hon kan vara verksam och kan ge
uttryck åt sin uppfattning, inte bara vara
valboskap. Å andra sidan behöver den också
genom omvärdering av livets funktioner
förnya viljan till själwerksamhet. Kanske inte
som ett mål i och för sig utan som ett medel
till en rikare tillvaro. "Sinnenas uppodling
genom med synen och känseln företagna
utforskningar av omgivningen, känslornas
intensifiering och deras kollektiva förfining
genom sporten, genom teatern, där åskådare och
skådespelare kunna byta plats, genom
medborgerliga festligheter och gudstjänst och
framför allt genom vänskap, kärlek och
äktenskap — det är livets egentliga angelägenheter,
och alla andra angelägenheter äro oviktiga
utom i sin egenskap av förberedelser till dessa
erfarenheter." — Mot denna bakgrund är det
naturligt om Mumford tycker sig gripa en
kärnpunkt i det gångna tidevarvets förfall när
han frågar om det inte "avstod från alla de
gamla estetiska njutningarna för öga och öra
i utbyte mot den njutning, som ligger i den
kroppsliga avslappningen? I stället för
skönheten uppfann man en ny kvalitet —
bekvämlighet." Sune Lindström
Kreml utan sfinx
JOSEPH E. DAVIES: På uppdrag i Moskva.
Översättning av Nils Holmberg.
Bonniers 1942. 15:—.
Ambassadör Davies är ingen diplomat av
facket. Han är en fördomsfri, nästan naivt
vetgirig amerikan med klara ögon och frisk
aptit på intryck av alla slag. I hans bok, där
diplomatiska depescher, dagboksanteckningar
och privatbrev klippts ihop till något som
snarast kan kallas en skriven journalfilm, fängslas
man först och sist av författarens oförfärade
pioniäranda och upptäckarhumör. De ha gjort
det möjligt för honom att bättre än veterligen
någon annan hittills ge en bild av en
komplicerad och svårgenomtränglig verklighet —
krigsförberedelsernas Ryssland.
När president Roosevelt 1936 utsåg
affärsjuristen Joseph E. Davies till ambassadör i
Moskva motiverades utnämningen tydligen
främst av förestående kommersiella överlägg-
-563
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
