Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1942 - För boksamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
då den definitivt skingrades, ger en intressant
och livfull skildring av de svåra ekonomiska
förhållanden, dåtidens litteratur och forskning
hade att kämpa med, liksom även av Gjörwells
fantastiska optimism i ekonomiska frågor. Av
kanske ännu större intresse är skildringen av
den Warmholtzska bibliografiens skilda öden,
innan den äntligen förelåg färdig i tryck. Få
om ens några litteraturgrenar äro mindre
ekonomiskt inbringande än bibliografiskt
författarskap. Å den andra sidan har en god
bibliografi ett värde för århundraden.
Warmholtz’ "Bibliotheca historica sveo-gothica"
användes ännu dagligen i biblioteken och av
forskarna, trots att detta verk har
hundrafemtio år på nacken. Ett sådant arbete
förtjänar verkligen mer än väl att få sin historia
skriven.
Skildringen av det De Geerska biblioteket
måste naturligtvis bli av en helt annan art.
Att ge en historik av ett bibliotek, som faktiskt
saknar en historia, är ju en omöjlighet.
Boksamlingen inköptes av Louis De Geer dels till
någon del under hans resor i utlandet, dels och
huvudsakligen under vistelsen på
Christineholm från 1795 till ägarens död 1830. Alltifrån
denna tid har det stått kvar i orubbat skick på
denna egendom.
Bokbeståndet kan heller icke anses typiskt
för svenska privatbibliotek. Ägarens smak var
tydligen nästan uteslutande inriktad på fransk
litteratur, på historia och resebeskrivningar.
Han hade ekonomiska resurser att kunna skaffa
sig allt som kom ut, men överlät tydligen
bokvalet i huvudsak åt sin bokhandlare.
Författaren har tagit den enda möjligheten
att skriva om ett dylikt bibliotek. Han skriver
om böckerna och deras innehåll i stället för
om boksamlingen som sådan. Det har blivit
en utomordentligt roande och instruktiv exposé
över tidens franska litteratur inom de i
samlingen representerade litteraturgrenarna,
dessutom späckad av bibliofila notiser.
Inom den ram, som betingas av ämnets
natur, kan man utan överdrift beteckna
bibliotekarie Brings bok som ett fulländat arbete.
Ingen detalj kan uppletas, icke blott rörande
biblioteken själva, men även rörande
egendomen Christineholm och dess ägare, som icke
för all framtid är utförligt klarlagd. Men det
är även ett trevligt och lättläst arbete, med sina
många utblickar över kulturhistoriska, litterära
och politiska materier. Det innehåller en stor
mängd värdefulla notiser på de mest skilda
områden, det är endast synd, att just dessa
bisaker icke kommit med i det för övrigt
utförliga registret. Carl Björkbom
Stefan Zweig som samlare
Stefan Zweig var, vilket kanske är mindre
känt, även en framstående samlare, och en
originell sådan. I sin märkliga
autografsamling samlade han inte endast på handstilar
i tillfälliga brev, blad ur album eller
manuskriptfragment, utan på sådana prov på
handstilar som förmedla en upplevelse av själva
inspirationsögonblicket. Därav kom sig hans
förkärlek för de första utkasten av en dikt
eller komposition, i synnerhet, om det gick,
av sådant som hörde till ifrågavarande skalds
eller kompositörs viktigaste verk. Han höll sig
strängt till denna linje och nöjde sig ofta med
ett enda avgörande stilprov av en författare
i sin samling. Därför blev inte hans
handskriftssamling särskilt omfångsrik men i stället
desto representativare. (En sådan målmedveten
koncentration förefaller mig som det väsentliga
problemet för varje samling som syftar utöver
att vara en ren anhopning av föremål.)
Några typiska exempel ur Stefan Zweigs
samling visa oss hur samlaren Zweig förstod
att avlyssna den skapande människan så att
säga i hennes verkstad och att ännu en gång
låta verk, som sedan länge leva i världens
medvetande såsom eviga, framstå i den
hemlighetsfulla tillblivelsens ögonblick. Hur skulle
till exempel Goethe kunna vara vackrare
representerad än genom manuskriptblad ur "Faust",
ur "Westöstlicher Diwan" och ur den
odödliga dikten från hans medelålder, "Im May":
Zwischen Waizen und Korn,
Zwischen Hecken und Dorn,
Zwischen Bäumen und Gras,
Wo gehts Liebchen?
Sag mir das!
Fand mein Holdchen
Nicht daheim;
Muss das Goldchen
Draussen sein.
Grünt und blühet
Schön der May,
Liebchen ziehet
Froh und frey.
625
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
