Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Ivar Lo-Johansson: Älgskyttarna. Ur en outgiven statarroman, ”Narkissos”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
kartan liknade ett flatdjur med små, korta
ben. Södra stranden var bergig och
svår-framkomlig. Men den norra, vid vilken
jaktkojan låg, var täckt av flata stenhällar ända
ned till vattnet. Dock, också här stupade sjön
från strandtuvorna lodrätt ned till ett
oberäkneligt djup, som slutligen fortsattes i dyn.
Vattnet rördes sällan upp av någon fisk, men
fisk fanns likväl. Abborrar och mörtar, som
man ibland lyckades få upp här, var svarta,
dvärgvuxna med ett mörkt, segt kött. Fisken
i sjön tycktes utomordentligt slug. Fastän
sällan eller aldrig någon metade, tycktes
metkrokens hemlighet likväl vara känd därnere
i djupet, och hurdant betet än var, så levde
dessa små skogssjöfiskar avhållsamt nere i
sin dyiga dvärgvärld. I stränderna stod
vindfällen och stockar på stup. Men kom man
gående på bergryggarna söderifrån och fick
syn på Rosstjärn på avstånd, såg den ligga
där och spegla de gula lövslänterna och den
allvarligt mörkgröna barrskogen, såg
jaktkojan skymta fram på stranden, dag och natt
stående med olåst dörr, då tyckte man likväl
helt plötsligt att man kommit till det
förvildade paradiset.
Johannes Dyck och jaktsällskapet remmade
av sig ryggsäckarna inne på golvet i
jaktkojan. Allt stod orört här inne och var sig
likt. Man visiterade i hast skåpet. Spindelnät
hängde uppe mellan hyllorna. Man
undersökte britsarna, där det endast låg några
hopskrumpnade barr kvar ifrån föregående år.
Här skulle man nu breda ut färskt granris.
De övriga förberedelserna till natten fick man
göra, när det blivit kväll. Nu hade alla brått
att så fort som möjligt få släppa hundarna
lösa och söka sig fram till passen. Kristoffer
ensam sattes kvar som vakt vid kojan med
tillsägelse att skjuta ifall älgen skulle komma
där förbi. Jaktkumpanerna tog fatt bössorna
och beredde sig att vända tillbaka ut i skogen.
— Sköt om dig nu. Var inte rädd!
— Jag är inte rädd, sade Kristoffer.
— Dålig karl som är rädd.
— Jag är inte rädd.
— Det är bra. Då går vi, och lämnar dig
på stugpasset.
Wällhagens gröna röck skymtade redan ett
stycke ut i mosslaggen. I kopplet ledde han
ännu de oroligt gnällande hundarna.
— Jag tror att det är nyttigt för dig att
slippa kjolvärmen där hemma, sade Johannes
Dyck och klappade Kristoffer på det röda
huvudet. Så tog han älgstudsaren på axeln och
gick efter ut genom marskogen. Älgstudsaren
var kort, tvär som han själv. Efter en kort
stund syntes inte längre männen.
Denna Kristoffers dag i älgskogen blev ett
äventyr. Först när han lämnats ensam kände
han en häftig oro. Strax därpå kände han en
ovansklig glädje, till slut blev allting likt en
svinnande dröm. Han fylldes på nytt av oro,
men innan dess hände mycket i
händelselösheten kring kojan.
Så fort männen lämnat honom ensam, blev
han på ett obegripligt sätt rädd. Han blev rädd
så att han skämdes. Han blev rädd för
skogen. Han försökte hålla sig inne i kojan,
där sakerna fanns. Men då tyckte han
plötsligt, att någon gick utanför. Han tordes inte
stänga dörren av rädsla för att någon
utifrån skulle komma och lägga haspen på. Han
vågade inte heller stanna inne, utan gick ut
igen. Utanför väggen stod endast den höstliga,
gula skogen. Det hade inte varit någon, som
gått utanför, och han tänkte därför gå och
sätta sig på en sten. Då blev han rädd att
någon kunde komma och smyga sig bakom
ryggen på honom i skogen. Därför måste han
sätta sig med ryggen mot någonting. Han gick
och satte sig på koj trappan med bössan i
knät, förnumstigt fingrande på bösslåset.
Bössan fyllde honom trots allt med ett visst lugn.
Han ställde den heller inte ifrån sig på hela
tiden. När han valt ut åt sig en glänta att se
668
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
