Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Genom att ta full hänsyn till detta blir
Josephsons avhandling även ett bidrag till
kännedomen om Kellgren sedd ur psykologisk
synpunkt, vilket visar att författaren förstått att
avvinna ämnet mer än man kan fordra.
Jan Cornell
Diplomatminnen
E. af WIRSÉN: Minnen från fred och krig.
Bonniers 1942. 15:—.
Då Einar af Wirsén på våren 1940 avgick
som Sveriges sändebud i Rom och därmed
också lämnade den diplomatiska tjänsten,
kunde han blicka tillbaka på ett mer
växlingsrikt liv än som i allmänhet förunnas svenska
diplomater. Hans karriär har heller inte varit
den vanliga. Ursprungligen officer, och mycket
framstående sådan, fördes han in i den
diplomatiska tjänsten efter att under det första
världskriget ha tjänstgjort som militärattaché
i Turkiet. Hans memoarer, av vilka nu den
första delen föreligger, når fram till tiden
närmast efter förra krigets slut. De bjuder på
en utomordentligt stimulerande och roande
läsning. Den klara stilen, den strama
kompositionen och framför allt den utomordentliga
förmågan att berätta anekdoter borde väcka
intresse för denna bok långt utanför den krets
av människor som har memoarlitteratur som
favoritläsning.
Även i historiskt hänseende rymmer Wirséns
minnen på åtskilligt av intresse. Bland annat
finner läsaren ett porträtt av författarens fader,
Carl David af Wirsén, som nog väsentligt
skiljer sig från den traditionella bilden av
Svenska akademiens fruktade och impopuläre
sekreterare. Skildringen av barndomshemmet
och den akademiska kretsen har blivit ett
mycket betagande kapitel stockholmsk
kulturhistoria. Minnena från officersåren i
Stockholm har också mycket att ge läsaren av friska
och okonventionella synpunkter på svensk
försvarspolitik åren närmast före det första
världskrigets utbrott. Även den politiska stämningen
har väl fångats. Innan Wirsén på hösten l9l5
avreste som militärattaché till Turkiet var han
närvarande vid ett sammanträde med
aktivisterna, med vilka han själv dock i intet avseende
sympatiserade. Hur långt känslotänkandet i
dessa kretsar hade gått förstår man, då Wirsén
berättar att han blev direkt uppmanad att på
sin resa till Konstantinopel göra ett uppehåll
i Bukarest och där på egen hand avsluta en
överenskommelse med Rumänien om att detta
land samtidigt med Sverige skulle angripa
Ryssland!
Huvuddelen av minnena är ägnade åt Turkiet
och Balkan. Wirsén är sedan gammalt en
eminent kännare av dessa länders politiska historia
och genom sin förening av saklighet och
spiritualitet är dessa kapitel en särskilt
njutningsrik läsning. Den utförliga framställningen av
operationerna vid Dardanellerna, som Wirsén
själv var i tillfälle att nästan i detalj följa, har
också ett betydande rent krigshistoriskt värde.
Wirsén är en varm vän av turkarna, och hans
beundran för det nya Turkiets skapare Kemal
Atatürk är hel och oförställd. Men saklig och
osentimental som han är, förfaller han aldrig
till panegyriska skönmålningar, och han döljer
inte sin avsky för de armenska massakrerna
samt lägger skulden för ohyggligheterna, som
enligt Wirsén även skulle ha upprört de tyska
generaler, som var verksamma i Turkiet, på
den ungturkiska regeringen och dess
tjänstemän.
Från Turkiet och Balkan kom Wirsén till
Polen och blev åsyna vittne till detta lands
återuppståndelse. Han insåg väl den polska
politikens svagheter, och då han lämnade
landet var han fullt övertygad om att Polen
skulle råka i en svår konflikt om det inte
ändrade sin politik och kunde stödja sig på
åtminstone en av sina stora grannar. Kapitlet
om de baltiska staterna 1921 vittnar om
Wirséns uppskattning av deras idoga folk, men
han säger sig redan vid denna tidpunkt ha
varit mycket oviss om dessa länders möjlighet
att hävda sin existens, såvida de inte i tid sökte
anknytning till någon mäktig granne. Även
från den närmaste efterkrigstidens England ger
Wirsén några mycket roande glimtar. Hans
uppskattning av britterna och deras politiska
klokhet är som bekant mycket stor. "Efter
min korta vistelse i England", skriver Wirsén,
"kunde jag i mångt och mycket förstå och
instämma i min fars yttrande: Om jag icke vore
svensk, skulle jag vilja vara engelsman. Sedan
det romerska rikets dagar har det icke funnits
6 BLM 1942 IX
737
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
