Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Teater och film
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER OCH FILM
Mrs. Miniver. William Wyler.
Metro-Goldwyn-Mayer.
Mrs Miniver är en förjusande, mogen engelsk
kvinna, lady i allt utom titeln, som får ge namn
åt en vacker yppig ros när den av sin odlare,
en beundrande stationsinspektor, skickas på
utställning. "Mrs. Miniver" var en förtjusande
bok som kom ut häromåret och som nu fått
låna namn åt denna film. Sambandet mellan
boken och filmen är annars inte mycket större
än mellan mrs Miniver och rosen, det är
egentligen bara själva figuren som flyttats över i en
nyskriven filmhandling från krigets England.
Filmen är gjord i Amerika, och den utgör en
hyllning till det kämpande England, som även
med oddsen emot sig förmår bevara
sinnesnärvaron och stilen, den så föga ostentativa
tapperheten och den vardagshumoristiska
hyggligheten. En engelsman som ser den skall
kanske tycka att den här och där är litet löjligt
engelsk — som bekant kan ingen bli så engelsk
som den anglofile amerikanen — men den är
icke förty en ganska oemotståndlig skapelse.
Tidpunkten är Dunkerque med evakueringen
av trupperna som ett av huvudnumren. Medan
mr Miniver är ute någonstans i Kanalen med
sin motorbåt och sonen i sitt jaktplan
någonstans i luftrummet där ovanför får mrs Miniver
ta hand om en desperat och sårad tysk flygare,
en episod av förtätad spänning som blir ett
slags symbol för motsättningen mellan
nazistisk fanatism och engelsk common sense. Den
miniverska landsbygdsidyllen får snart känna
på värre; som ett apokalyptiskt oväder går
bombraiden en natt fram över trakten,
spridande död och förödelse medan familjen sitter
hopkurad i sitt "anderson shelter". Ett stort
bombplan störtar som en brinnande jättefackla
bland de mäktiga ekarna (hur är den scenen
gjord?) och ett slumpskott från en kulspruta
går genom hjärtat på den unga flickan just
som hon fått sin flygare lyckligt tillbaka. Om
krigets ve och vånda handlar denna film, men
också och än mera om de ljusa mellanspelen,
skänkande åt den något av det engelska
landskapets egen skiftande atmosfär. Dess
propagandavärde är trots en viss snobbig
medvetenhet om de engelska kardinaldygderna
högst avsevärt: en sådan livsform varken får
eller kan gå under. Filmen spelas också i
Wylers mästerliga regi sällsynt väl. Walter
Pidgeon är genomtrevlig med pipa och
tweed-kostym, behärskat manlig utan alla åthävor,
säkerligen något att hålla i hand när det brakar
löst. För Greer Garson får man väl nästan ta
till ordet hänförande; med sina känsliga
näsvingar och liksom fjärrskådande ögon har hon
mitt i all sin kultur ett drag av vild fräschör
och styrka som filmarbetet inte lyckats
fördärva. Den unga Teresa Wright övertygar här
liksom i "Kvinnan utan nåd" om att hon är
en ny och ovanlig talang bland Hollywoods
ingenyer. För övrigt bra skådespelarinsatser
över hela linjen. Georg Svensson
812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
