Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1942 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
vilket Munk också i enskildheterna har öppet
sinne för.
Oavsett finare distinktioner är det
utomordentligt nyttigt att i Munks sammandrag
överblicka totalmaktsystemets fortgång på
ekonomiska och angränsande områden och det
bistra val framtiden därmed ställes inför. Ehuru
beläggen mestadels lånas från Berlins
maktsfär, gäller synpunkterna hela diktaturvärlden,
vars grundväsentliga frändskap understrykes
trots förekomsten av "konkurrerande
revolutioner". Munk söker lösningen i riktning mot
internationellt planerad välfärdshushållning
med bevarande av frihetens anda och politiska
system. Därvid mera predikar än djuplodar
han — men med en kraft, som borde kunna
väcka mången sjusovare. Tom Söderberg
Kortare anmälningar
HANS BOTWID: Det finns så många
frestelser. Tiden 1942. 6: 50.
Hans Botwid har sänt ut en ny roman som
har hans vanliga dämpade ton. Miljön är också
den vanliga, bara flyttad ännu ett stycke längre
hort från Stockholms södra förstäder. Det finns
även en intrig som emellertid varken
författaren eller läsaren har så stort intresse för.
Romanen är kort sagt lik de övriga botwidska
romanerna. Det finns hos Botwid något som
påminner om Gustaf Ullman: de är båda
lågmälda, odlar med trofasthet ett slags
små-realism med en smula romantiserade och även
en smula konstruerade vardagsmotiv, deras
hjältar är inga kraftnaturer och gör sig inte
särskilt bemärkta i samhället men besitter
i stället moralisk styrka, är "fina" naturer på
ett romanaktigt sätt. Botwid dras till
psyko-logiskt-moraliska problem, men i anmälarens
tycke ligger hans styrka i vissa
karaktärsskildringar. Problemen kan nog vara intressanta
i sig själva, men författaren är inte någon
övertygande psykolog, han har inte tillräcklig
erfarenhet och skärpa.
Hur en yngling med starkt utvecklad
hederskänsla — stor ambition att stå vid sitt ord —
får sitt kärleksförhållande stört och förstört
genom att flickans patologiske far, som till
varje pris vill skilja de älskande åt, under hot
om kastrering avtvingar honom ett löfte att
aldrig röra henne, är ett invecklat fall med
många hopsnodda trådar. Hur å andra sidan
en starkt utvecklad rättskänsla blir den
indirekta orsaken till en stor olycka, det är ett
moraliskt-filosofiskt problem som är väl värt
att fundera över. Men över båda dessa problem
har Botwid ingen riktig överblick. De är vagt
och summariskt framställda, författaren anar
ett sammanhang, men han är långt ifrån att
tränga till botten och han låter det stanna vid
antydningar. Flera av bifigurerna är liknande
psykologiska "fall" men en smula konstruerade
eller en smula överdrivna. Bäst lyckas han med
ett par kvinnoskildringar i andra planet, de
blir det levande inslaget i romanens
människogalleri: den mycket anspråkslösa fru Roth som
aldrig skvallrar och alltid håller på sin man
och som därför ständigt blir en främling,
beskylld för högfärd eller föraktad för sin
naivitet, samt den kalla, välbalanserade och
utåtvända fru Mellanberggren som är tagen på
kornet. Knut Jaensson
KARIN JUEL: Tre fäder. Bonniers 1942.
9: 50.
Styvbarnets trista lott är ju ett klassiskt
motiv i saga och dikt, och styvföräldrar har
säkert blivit hårdare åtgångna än de i
allmänhet förtjänar. De senare har emellertid fått
upprättelse genom att moderna författare
åtskilliga gånger uppträtt som försvarsadvokater.
Tendentiösa inlägg i ena eller andra
riktningen är alltså knappast längre behövliga.
Karin Juels nu utkomna roman i ämnet är väl
heller inte avsedd som ett sådant utan snarare
som en psykologisk studie. Det fall
författarinnan skildrar är för övrigt alltför säreget för
att äga någon tillämpning.
Bokens hjälte uppfostras hos sina
styvföräldrar, vilka i alla avseenden är idealiska. När
han fyllt sexton år, vill hans mor ta honom
till sig, men kärleken till styvföräldrarna visar
sig starkare än de köttsliga banden. Han får
tillbringa några månader hos modern, men det
hela slutar med katastrof, och han återvänder
till sitt riktiga hem — fosterföräldrarnas.
Konflikten är, som synes, en smula konstruerad,
vilket också återverkar på karaktärsteckningen.
Moderns man, som inte är far till pojken men
som ändå är ivrig att få adoptera denne, blir
sålunda en rätt besynnerlig figur. I övrigt
840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
