Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
handlar om — helgonliv, omvändelse,
profe-tism — är Emilia Fogelklou. Men utgivarens
smak ligger mer åt det kyrkotrogna än det
kätterska.
Stolpe har försett utdragen med inledande
essayer, ofta briljant skrivna, även om man
ibland har lust att anmärka på utfall och
överord. När till exempel Stolpe påstår att Böklin
har gett Fredrika Bremer hela hennes tro, så
måste man invända att dennes roll säkert var
majeutikerns blygsammare.
Det är en förtjänst hos antologien att den på
ett pregnant sätt gör klart vad som menas med
det kristna, ett annars ofta svävande begrepp.
Dels, framgår det, innebär det kristna vissa
psykologiska tillstånd i en bestämd rytm:
syndmedvetande, frälsning, nåd, nytt liv, dels ett
etiskt innehåll som omspänner både den
enskildes förhållande till sin personliga sanning och
gud och till nästan. De individuella
variationerna blir ändå stora. Sven Lidman skriver
vid anblicken av några barn i en
järnvägskupé: "Detta skulle ju vara människoanleten
— blomknoppar innan blomningsstunden —
och jag har en känsla av att dessa ansikten
äro några slags charkuterivaror — utan spår
av själ, utan en kvadratmillimeter utrymme
för något själsligt innehåll." Och Fröding:
En fattig hed, en kal, förvissnat grön,
i höstkvällstöcknigt grått är ännu skön
för varje älskande och tankfullt öga ...
Det är skillnaden mellan de mörkt
misantro-piska, för vilka människan är en förtappad
eller motbjudande varelse och det gudomliga
allt, och de människoälskande som även i det
förfallna ser en glimt av skönhet.
I sin här medtagna, problemfyllda essay
"Om möjligheten av en kristen diktkonst i
modern tid" är Bertil Malmberg inne på frågan
huruvida diktningen i våra dagar kan hämta
något ur den kristna religionen och om
religionen å sin sida kan befruktas av en
inspirerad diktning. Diktning, forskning — så
reflekterar man vidare på egen hand — är alltid
på väg mot sanningen; den religiöse däremot
känner sig ha funnit en sanning som det går att
leva på. Lika litet som man kan vänta sig något
av en religion som kallar sig "vi kristna" och
som talar om "den svenska linjen den kristna
linjen", lika litet kan man hoppas något av en
diktning som har upphört att stormande eller
trevande söka sig fram mot en personlig
sanning, en syntes, en tro. Margit Abenius
En prosabukett
All världens berättare. En episk bukett
sammanställd av SIGFRID SIWERTZ.
Bonniers 1942. 20:—.
Sigfrid Siwertz’ urval av noveller och annan
berättande prosa kan man egentligen inte
i och för sig kritisera. Han följer ingen
princip utom att vilja underhålla med god
läsning och han vänder sig till en bredare, mer
eller mindre olitterär publik, som han enligt
det spirituellt kåserande förordet vill bereda
en smula omväxling i dess ivriga slukande
av dagens strålkastarbelysta romanprodukter.
Även med detta syfte i åtanke kan man
möjligen invända att en del av antologiens inslag
kunde ha varit mera underhållande och
samtidigt bättre litteratur, och att annat kanske
är litet för välkänt och lättåtkomligt. Det kan
sedan ha sitt intresse att betrakta urvalet som
vittnesbörd om Siwertz’ litterära smak. Han
har försökt balansera mellan den kallt
konstruerade, skräckbetonade novellen av Poes
typ och den mera händelselösa, psykologiskt
stämningsfångande novellen av Tjechovs snitt.
Han har därvid gärna lagt tonvikten på det
världsmannamässigt välturnerade, det
utåtriktat händelserika, med undvikande av det
mera egenartade och djupa. Siwertz förefaller
hysa en viss spontan solidaritet med det
eleganta, säkra och underhållande litterära
hantverket, vilket kanske någon gång hindrar
honom att rätt uppskatta den originella dikten.
När han i förbigående uttalar sig mot det
pretentiösa och höglitterära svävar man därför
i en viss tveksamhet om vad han åsyftar och
är inte alldeles säker på att man delar hans
uppfattning.
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
