Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
skriva kan framkalla krig". Då en av
kammarens ledamöter professor Andrén frågade
vad utrikesministern grundade sin
uppfattning på, fick han till svar att hans fråga var
"retorisk"! Svaret vittnar åtminstone inte om
något större mått av förtrogenhet med
parlamentariska debatter. Enligt Johannes
Wickman hade det varit vida lyckligare om
Christian Günther fått vara utrikesminister under
det första världskriget, då han ägnade sina
krafter åt potatiskommissionen, och i stället
trätt i folkförsörjningens tjänst under det stora
krig som nu rasar. Det finns säkerligen många
svenskar som tycker detsamma och som med
Johannes Wickman menar, att då skulle "den
europeiska frihetskampens Sverige ha visat ett
ansikte med renare drag".
Johannes Wickmans senaste arbete kommer
att hälsas med glädje av alla som vill ha en
sakkunnig och stimulerande vägledning i det
andra världskrigets politiska problem och som
vill lära sig att bedöma dessa problem ur
rent svensk synvinkel. Det är klokhet och vett
som för ordet i denna bok, som bäres upp av
en sund svensk patriotism och en riktig och
äkta känsla av en fri svensk tidningsmans
ansvar inför det fria ordet. Bo Enander
I väntan på befrielse
IGNAS J.-SCHEYNIUS: I väntan på undret.
Fahlcrantz & Gumaelius 1942.
12:—.
Ignas J.-Scheynius, förut känd för svensk
publik genom flera böcker, bland andra
ockupationsskildringen "Den röda floden stiger"
(1941), är en av Litauens främsta författare,
och i detta nu torde han vara den
betydelsefullaste, paradoxalt nog därför att han skriver
på svenska. Men just därigenom har han blivit
vad hans kolleger i hemlandet eller andra
trakter av Europa inte kunnat bli: sitt folks
stämma i världen. Det finns litauiska författare
både i Berlin och Moskva för närvarande, men
ingen inbillar sig väl, att de på det tungomål,
som de där talar, uttrycker vad man tänker
i Vilna och Kaunas. Vi har anledning att lyssna
till vad J.-Scheynius har på hjärtat, därför att
han för tre millioner förtryckta människors
talan i deras och hela mänsklighetens mest
brännande angelägenhet i dag: den nationella
och personliga frihetens. En motsvarande känsla
av ansvar besjälar i sin tur J.-Scheynius, ty
måttfullhet i uttrycket och oavlåtlig strävan till
objektivering i omdömet kännetecknar inte
minst hans senaste bok, en roman med titeln
"I väntan på undret".
Medan man i den förra boken fick följa
den ryska ockupationen i det politiska centrum,
låter författaren oss i romanen iaktta
återverkningarna i periferien. Vi får se, hur
bolsjeviseringen, likt ringarna efter en sten, som
kastats i vattnet, böljar från huvudstaden ut
över landsbygden, varvid G. P. U.-agenter,
femtekolonnare och demagoger som verktyg åt
den kommunistiska quislingregeringen betjäna
omstörtningen på alla livets områden.
Handlingen utspelas i en litauisk landsförsamling
sommaren 1940 och dess trådar samlas kring
domaren Petras Gervydis och hans familj, vars
tragiska öde inte bara intresserar som en hög
och gripande passionshistoria utan även har
sitt givna intresse som ett fall bland
hundratusentals andra i samtidens Europa. Slag i slag
kommer olyckorna: först blir domaren, som
i enlighet med landets lagar förut har dömt
kommunister till fängelsestraff, avsatt från sitt
ämbete, därefter berövas han sin gård, som
"nationaliseras", och till sist kastas han i häkte,
medan hans ena dotter våldtas av G. P.
U.-agenter och sedan begår självmord. Kring
personerna i denna tragedi grupperar sig andra
representanter för den litauiska
lantbefolkningen. Bland dem erinrar man sig särskilt det
fint tecknade porträttet av kyrkoherde
Mant-vilas, som representerar det lilla samhällets
andliga kraftcentrum. Den katolska
religiositeten kan utan överdrift sägas ha utgjort det
litauiska folkets nationella ryggrad genom
tiderna, inte minst under skräckväldet i
samband med russificeringssträvandena 1863—
1904, och när en del av bokens mest
dramatiska och meningsfulla scener utspelas i
kyrkan och prästgården, är det fullt naturligt: till
dessa ställen har litauern styrt sina steg i
bekymrens stunder.
I övrigt utgör karaktärerna i boken en
skickligt hopbragt provkarta på representanter för
olika befolkningsgrupper och mentaliteter.
Inte minst intressanta ur denna synpunkt är
den halvtatariske vägingenjören Jonas Varnas,
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
