- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XII. 1943 /
482

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Sven Stolpe: Bernard Shaw

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVEN STOLPE

sig litet skeptisk. Shaws tänkande har ingen
större betydelse — han har spirituellt
upprepat och varierat sin tids allmänna
tankegods. Hans dramatiska teknik var ett
ögonblick chockerande men kan inte betecknas som
någon allvarlig landvinning. Hans psykologi
är ofta skarpsinnig men saknar den
avgörande djupdimensionen. Jämför man hans
dramatik med Ibsens och Strindbergs, ser man
den stora värdeskillnaden; vid deras sida är
Shaw en eftersägare och gycklare. Han har
ingenting av deras suveräna dramatiska kraft.
Han har aldrig ställt — respektive
underminerat — moralkraven med en sådan profetisk
kraft som Ibsen, och han har aldrig anat
omfånget av den andliga värld, som Strindberg
behärskade.1 Även om man glömmer, att
Shaw ingenting vet om den religiösa
upplevelsen — vilken är kärnan i Strindbergs verk
—, kan man konstatera, att hans
kvinnoskildring är rena leken vid sidan av
Strindbergs kärleksanalys, som innebär en
förblivande landvinning för västerländsk
människokunskap: Strindberg har med genial
uppriktighet skildrat, vad kärleksspelet faktiskt
är i världen utan nåd; Shaw har nöjt sig med
att gyckla med kärlekens olater och
förljugenhet i en av de ointressantare
kulturepokerna, den victorianska. Strindberg har gjort
en insats i människoforskningen som bör
jämföras med andliga bragder som Linnés
Nemesisstudier eller Pascals analys av människan

1 Shaw gjorde en gång ett försök att träffa
Strindberg i Stockholm. De hade ett kort samtal. Shaw
rekommenderade Archer som översättare. På ett
brevkort skrev Shaw till Archer: "Efter en stunds
fortsatt konversation, som huvudsakligen bestod av
pinsam tystnad och bleka leenden från Strindbergs
sida och strömmar av energisk vältalighet på ett
fruktansvärt blandspråk av halv-franska och
halvtyska från Bernard Shaws sida, drog Strindberg upp
sin klocka och sade på tyska: ’Klockan två kommer
jag att bli sjuk.’ Besökaren uppfattade denna fina
vink och dröp."

inför Gud; Shaw har aldrig kunnat
genomföra ett självständigt, ett nytt perspektiv på
människolivet; han har icke kunnat
genomskåda syndens determinism i världen utan
nåd — och han har icke ens anat den
andliga frihetschansen i Guds nåd.

Men varför jämföra honom med
giganterna? Han är ändå huvudet högre än de
flesta, och den falska puritanismen i
England skulle aldrig ha fallit utan denna
effektiva murbräcka, denne outtröttlige
revolutionär. Lysande skriver hans vän och principielle
motståndare Chesterton på sista sidan i sin
bok:

"Sedd från en tidpunkt åttahundra år
före eller åttahundra år efter vår egen tid,
måste denna te sig otroligt egendomlig. Vi
kallar det tolfte århundradet asketiskt. Vi
kallar vår egen tid hedonistisk, full av glädje
och lust. Men under den asketiska epoken var
kärleken till livet så uppenbar och så enorm,
att den måste begränsas. I en hedonistisk
epok har glädjen sjunkit så lågt, att den
måste stimuleras. Hur högt människolyckans
hav svallade under medeltiden, vet vi nu bara
genom de kolossala vallar, som behövdes för
att dämma upp den. Hur lågt människolyckan
sjönk under det tjugonde seklet, kommer
våra barn bara att få veta genom dessa
egenartade moderna böcker, som talar om för
folk att det är en plikt att vara glad, och att
livet trots allt inte är så galet. Mänskligheten
producerar inte optimister, förrän den har
slutat att producera lyckliga människor. Det
är egendomligt att behöva tvinga på folk en
helgdag som en fasta och att behöva driva
folk till banketter med spjut. Men det
kommer att skrivas om vår tid, att när anden som
förnekar hade erövrat det sista citadellet,
fanns det några och särskilt en, vars röst
hördes, och vars spjut aldrig bröts."

482

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1943/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free