Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli-aug. N:r 6 - Käte Hamburger: Hölderlin-minnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄTE HAMBURGER
skog", och liksom ursäktande vänder sig i
slutet tanken tillbaka till hemlandet:
Doch weicht mir aus treuem Herzen
Auch da mein Neckar nicht mit seinen
Lieblichen Wiesen und Uferweiden.
Dionysos är närvarande i odet "Stuttgart"
och det är hans fest som firas i skördetiden.
Och som en grekisk gudinna "bekransad med
heligt löv" reser Stuttgart "sitt prästerliga
huvud". Den unge Rhen är halvguden
Herkules, vild och kraftfull river han sönder de
"krypande" stränderna som söker hindra hans
lopp liksom Herkules i vaggan rev sönder
ormarna. Ja, Tyskland och Grekland rycka
nära tillsammans för Hölderlins blick,
därför att samma gudar råda över dem. Ty
gudarna, därom må erinras, äro för denne
skald inte några mytologiska varelser, "schöne
Wesen aus dem Fabelland", som Schiller
sjöng, utan naturalltets element. Om det i
dikten "An den Äther" är hemlandets jord, i
vilken naturen visar sig för honom, så har
dock föreställningen om de "gudar" som
besjäla denna natur vuxit fram ur hans säregna
idé om Hellas.
Denna natur står under Hölderlins första
mognadstid som en räddande, skyddande och
även förlossande makt i bakgrunden av livet
och som dess mål. Det är den tanke i vilken
romanen Hyperion utmynnar, och denna
tanke är född ur Hölderlins djuptrotade
rous-seauanska kulturpessimism. Det moderna
Grekland, som suckar under Turkiets ok, erbjuder
en ynklig bild jämfört med dess stora
förflutna. Med antikens heroiska människoideal
i hjärtat känner sig den unge Hyperion som
övergiven i sin småaktiga, av materiella
intressen behärskade tid. Två gånger synes dock
idealet vilja förverkliga sig för honom: i den
härlige vännen Alabanda, som "liksom en
titan skred fram bland dvärgarna", och ännu
mera fulländat i Diotima, den ädla älskade.
Men det förefaller som om idealet, den det
mänskligt-gudomligas stilla tillvaron, inte
kunde bestå i den förvirrade moderna tiden.
Tidshändelserna, det rysk-turkiska kriget, i
vilket Grekland vid Rysslands sida söker
återvinna sin frihet, skiljer Hyperion både
från Alabanda och Diotima. De grekiska
vapnen äro olyckliga, och, ännu värre, folket
visar sig vara ovärdigt det stora mål för
vilket det kämpar. Hyperion som en gång hade
trott sig kunna bli ett slags ledare för sitt folk
och föra det tillbaka till den förgångna
storheten — Hyperion bryter samman. Ur detta
den mänskliga existensens sammanbrott visar
Diotima den räddande vägen. Och hon visar
den genom sin egen död — en död som hon
längtar efter, då hon känner den som sin
förening med det större allivet. "Jag har höjt
mig över det styckeverk som människohänder
gjort, jag har känt naturens liv som är högre
än alla tankar — jag skall vara." Så dör hon
för att leva. Och någon tid efter hennes död
har också Hyperion "drömt till slut drömmen
om människoting". Slutgiltigt vänder han sig
bort från allt samhälleligt liv för att leva
som eremit försjunken i universums stilla
oändlighet.
Denna roman är en klagan över den
ohjälpligt sönderslitna moderna människan som
dock ur sitt livs styckeverk längtar efter den
obrutna helhet som endast naturen kan giva
henne. I nära samband med Hyperion står
Empedokles-tragediens olika fragment, som
Hölderlin sysslade med under sin
Homburg-vistelse. Också här är det naturen, "den stora
gudamodern", som i sitt sköte mottager den
lidande människan, Men både människa och
natur äro i denna den grekiska
naturfilosofiens väldiga epok av större mått. Naturen
står inte bara, som i Hyperion, i bakgrunden,
den uppträder som handlande makt mot
människan, och denna å sin sida står inte endast
lidande och passivt inför henne. Empedokles,
488
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
