Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - För boksamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖR BOKSAMLAREN
Vilka böcker bör samlaren av illustrerade franska 1800-talsverk i första rummet äga?
Tysken Alois Senefelder (1771—1834) och engelsmannen Thomas Bewick (1753—1828) tillkommer äran av att genom sina uppfinningar, litografien respektive trästicket, ha åstadkommit de grafiska reproduktionsmedel, av vilka bokgrafiken under 1800-talet huvudsakligen betjänat sig. Men det var franska konstnärer som, understödda av framstående litografer och träsnidare, genom sina genialiska teckningar skaffade den illustrerade boken i Frankrike på 1800-talet en ny berömmelse, som vida överglänste den samtida bokkonsten i de övriga europeiska länderna. Den franska illustrerade boken från blomstringstiden 1825—70 har därför med rätta alltid varit ett av samlare särskilt gynnat område. I det följande skola vi göra ett försök att sammanställa den franska bokillustrationens under 1800-talet viktigaste verk, vilka kunna utgöra stommen till en god samling på detta område. Med dessa som utgångspunkt kan samlaren sedan efter behag fördjupa sig i enskildheter för att efter skiftande riktlinjer utbygga sin samling.
Den samlare, som intresserar sig för den historiska utvecklingen, kan lämpligen börja med den sällsynta duodesvolymen av Bérangers "Chansons" (1827), som med sina 84 träsnittsvinjetter av A. Devéria (1800—57) inleder den långa raden av "Livres à vignettes". Därnäst torde han vilja äga samma författares "Chansons anciennes, nouvelles et inédites" (1828), två band, som jämte Devérias ovannämnda vinjetter innehålla 40 förtjusande kolorerade litografier av H. Monnier (1805—77). Detta är ett av de tidigaste fall, då litografien använts för att illustrera en bok. Liksom när boktryckarkonsten uppfanns, leda också här tekniska landvinningar genast i början till att verk skapas, som knappast senare skola överträffas: Goethes "Faust" (1828) med 17 litograferade planscher och 2 omslagsteckningar av E. Delacroix (1798—1863) — samlaren torde akta sig för att förvärva den värdelösa serien illustrationer utan text — och sju år senare (1835) J. Gicoux’ (1806—94) 600 träsnittsillustrationer till Le Sages "Gil Bias". (Andra upplagans exemplar av 1836 äro i fråga om tryckkvalitet ofta att föredra framför första upplagans.) Redan samma år (1835) träffa vi på ett annat av den romantiska bokillustrationens stora namn, Tony Johannot (1803—52), med sina 800 illustrationer till "Les æeuvres de Moliére", vilka snart därefter (1836—37) följdes av "Don Quichotte", likaså med 800 träsnitt, som av Béraldi betecknas som "la pius ingénieuse des illustrations de Johannot". (Hans broder Alfred Johannot, som i första rummet var målare, har ingen betydelse för bokillustrationen.) Äran av att ha illustrerat Saint Pierres "Paul et Virginie" (1838), "le plus fameux des livres illustrés du 19e siècle", delar Johannot med E. Meissonier (1815—91), som i sina "Contes Remois" så sent som 1858 har skänkt oss ett annat av romantikens vackraste verk. I dessa vinjetter framträda det nya trästickets fina effekter på ett sätt som påminner om raderingen. Detsamma gäller inramningarna till de tre banden "Chants et chansons populaires" (1843), i vilka landskapsmålaren Ch. Fr. Daubigny (1817—78) med sina fina små landskapsbilder gjort sin bästa insats som bokillustratör. Utförandet i stålstick
Trästick av Bertall till Dumas’ "Histoire d’un casse-noisette", 1845.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
