Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Emil Zilliacus: Kassandra siar medan Troja går upp i rök. Ur Euripides’ ”Trojanskorna”. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KASSANDRA SIAR
Och när de kommit till Skamandros’ stränder
så dogo de, men icke till försvar
för hotad gräns, för tornkrönt fosterjord.
De fallna hade ej fått återse
de barn de lämnat hemma, sveptes ej
av älskad makas händer, och de sova
sin långa sömn i fjärran ovänsland.
Där hemma dogo kvinnorna som änkor,
och barnen fostrades för främlingar.
De gamle väntade på saknad son,
men ack, förgäves, och på deras grav
skall ingen gjuta offerdjurens blod.
Se där det lov som detta krig förtjänar!
Men tyst om skändligheterna. Min sångmö
skall ej besjunga avskyvärda dåd.
Men Tröjas kämpar föllo för det första
för eget land, en ära som består.
Och de som drabbades av oväns lans,
dem buro vännerna tillbaka hem;
de sänktes ned i sina fäders jord
med fromma bruk av anförvanters händer.
De åter vilka skonades av striden,
de levde dag för dag med barn och maka,
en lycka som var grekerna förment.
Och Hektors olycksöde, vad är det?
Han dog, men prisad som en tapper hjälte
tack vare dessa grekers härnadståg:
hans oförsagdhet röjdes genom dem.
En vettig man begynner ej ett krig.
Men kommer kriget, huru skönt bekransas
ej den som faller för sitt fosterland,
i kamp för ädelt mål. Men den som offrar
sitt liv för något skändligt skördar skam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
