Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ha varit thrillers med samhällssatiriskt inslag —
den nu utkomna är en samhällssatir med
thrillerinslag. Scherfig är av allt att döma rättrogen
marxist och förefaller också ha tillgodogjort sig
Max Webers läror om sambandet mellan
kapitalism och puritanism. Den danska
förkrigs-idyllen av 1938 målar han sålunda i särdeles
grälla färger och framvisar energiskt, att det
fanns något ruttet i staten Danmark.
Affärslivets arbetsasketer frånryckas obarmhärtigt och
effektfullt den mask av idealism varmed de
älska att uppträda eller som de förlänats av en
korrumperad omvärld. Men framför allt får
man en brokig och roande provkarta på den
humbug och det kvacksalveri som florerar i
olika skepnader: vegetarianism, spiritism,
rå-kostreligion, teosofi, fjärrskådning, frimureri,
ockultism, kvasivetenskap, Nostradamus’
spådomar, sexuella frälsningsläror, hycklande och
perverterad socialvård, för att inte tala om
halvfascistisk och hurtfrisk, uniformerad
ungkyrk-lighet — allt förklätt som idealism, men i
verkligheten endast lika många former för
självhävdelse, egennytta och profitjakt. I bakgrunden
mullra den annalkande världskatastrofens åskor
och förtäta den kvava, kvalmiga atmosfären på
scenen, vilken i och för sig synes förebåda
ovädret. Hos läsaren framsuggereras intrycket
av en värld i upplösning och förfall, ett tillhåll
för allsköns vidskepelser, som obönhörligt suges
mot katastrof och omgestaltning. Dunkla krafter
driva sitt spel, och ruskiga men ängsligt dolda
hemligheter i individernas liv — av kriminell
eller sexuell natur — förgifta sinnena och driva
till mord eller själamord.
Denna satir är långtifrån verkningslös; dess
föremål äro idel kända och ökända företeelser,
och de förtjäna att gisslas. Men författaren har
nog renodlat den offentliga humbugen till
ensidighet, och man känner sig inte fullt
övertygad om att den spelat en så dominerande roll
i de liberala demokratierna, enkannerligen i
Danmark, som Scherfig vill göra troligt. Själva
storyn är rätt suddig, och figurerna, som i flera
fall äro tecknade med både kvickhet och skärpa,
äro snarare typer än individer, avsedda närmast
som exempel på vissa förhållningssätt. Det blir
till sist något utdraget och malande i föredraget;
Scherfig synes inte ha beaktat faran av att trötta
ut läsaren genom att säga för mycket. Själva
motiven äro inte heller tillräckligt betydelsefulla
och intresseväckande för det valda formatet.
I mer komprimerad och novellistisk form hade
satiren troligen blivit mer slagkraftig, den
konstnärliga effekten starkare. Holger Ahlenius
Ernest Raymond: Var det kärlek den gången?
Översättning av Töre Zetterholm.
Hökerbergs 1943. 10:—.
Vad man framför allt vill invända mot Ernest
Raymonds "senaste" är att den är alltför
påverkad av honom själv, alltför tillrättalagd i
sin propaganda för det franciskanska
kärleksidealet. Bokens svenska titel och omslag vill
dock få oss att tro att det rör sig om en
vanlig kärleksroman, medan det i själva verket rör
sig om hur en ung kvinna "övervinner
kärleken" och finner lyckan i självuppoffrande
verksamhet bland East Ends utbombade. Den
unga kvinnan heter Judit Fear, och hon växer
upp som ett offer för det högkyrkliga
hyckleriet, personifierat i faderns självbelåtet
tyranniska prästgestalt. Därefter förälskar hon sig
i en ung, till en början intelligent radikal, som
av författaren fått i uppgift att visa att den icke
kristna sociala idealismen nog kan verka
sympatisk vid första påseendet, men att den inte
håller måttet i längden. Sedan Judit blivit den
unge radikalens älskarinna och skänkt honom
"de bästa fem åren" av sitt liv, överger han
henne också mycket riktigt skändligen, och Judit
har nu enligt författarens anvisningar inget
annat att göra än att ta för tillfället livsavgörande
intryck av fader Porteous, vars kristligt
radikala socialism och praktiskt outtröttliga
kärleksverksamhet på ett lysande sätt avses sticka av
både mot det högkyrkliga hyckleriet och mot
den vanliga socialismens inre hållningslöshet
och osäkerhet. Judit samtalar ofta med fader
Porteous, utvecklas stadigt som självuppoffrande
sjuksyster, och när den unge radikale
pratmakaren, skamsen och barnsligt outvecklad, kommer
för att anhålla om förbindelsens återupptagande,
kan hon medlidsamt avvisa honom. Hon gör det
genom att citera början till den strof av Robert
Nichols som gett romanen dess engelska titel
och motto:
Was there love once? I have forgotten her.
Was there grief once? Grief still is mine.
Other loves I have: men rough but men who stir
Möre joy, möre grief than love of thee and mine.
Raymonds roman är skriven av en driven
författare och av en lika driven lekmannapre-
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
