- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 /
452

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BOKRECENSIONER

i P.-B:s gravallvarliga dissekerande av sina
tidigaste barndomsminnen (han gör anspråk på
att ha ägt en brådmogenhet utan like), är av
så fängslande art, att man livligt beklagar, att
P.-B. ej fick tillfälle att också skildra sin
mannaålders innehållsrika kampår.

C.-G. Stellan Mörners bok om Mozart
vänder sig till en mycket ungdomlig publik, ja,
till och med till dem, som, för att citera
författarens något osäkra språk, inte riktigt veta "på
vilket århundrade" Mozart levde eller kanske
inte ens kunna "räkna upp" ett enda av hans
verk. Någon bedömning ur rent musikalisk
synpunkt är knappast motiverad. De
musikhistoriska data meddelas mera i förbigående i en
mycket anspråkslös form, och huvudvikten är
lagd vid underbarnet Mozarts upplevelser under
de långa konsertresorna över Europa. Med sin
stilistiska ojämnhet och sitt rikliga bruk av den
pedagogiska pekpinnen gör boken ett en smula
tamt men icke osympatiskt intryck. Till
skildringen har Ellen Anckarsvärd utfört tämligen
konstlösa teckningar. Axel Elvin

Från Balkan till Berlin

E. af Wirsén: Från Balkan till Berlin.
Bonniers 1943. 15:—.

Den nya delen av Einar af Wirséns minnen
infriar helt de löften som redan den första
volymen av detta brett upplagda memoarverk
skänkte. Det är verkligen diplomatminnen av
mycket hög klass och säkerligen utan
motsvarighet i svensk litteratur. Wirsén har på ett mycket
skickligt sätt kombinerat förmågan att ge en
saklig och klar översikt av någon internationell
fråga som fångat hans intresse och som fallit
inom hans verksamhetsområde med konsten att
ironiskt och inte så litet cyniskt skildra
människor och händelser, som han mött under sitt
innehållsrika liv som svensk diplomat. Inte minst
lyckad är han, då han i anekdotens form
berättar om sina upplevelser och intryck och gör
sina torrt humoristiska kommentarer till sina
möten med höga dignitärer världen runt.

I Wirséns senaste volym får läsaren följa
honom som svenskt sändebud på Balkan, med
Bukarest som residensstad, och under hans
första åtta år som minister i Berlin, fram till
maktövertagandet 1933. Av livet i Bukarest ger
Wirsén en färgstark och mycket roande skild-

ring. Det depraverade rumänska kungahuset
ställes i effektfull relief till den korrumperade
politiken och det utarmade och strävsamma
rumänska folket. Om kung Carol skriver Wirsén,
att han "såg i regel rätt slö ut, enligt uppgift
till viss del beroende på att han var utmattad
genom kontinuerliga erotiska utsvävningar",
men om kungamodern, drottning Maria,
uttrycker han sig försiktigare: "det sades i
Bukarest, att hon icke alltid tagit det så noga med
den äktenskapliga troheten, men härom vill jag
icke yttra mig". Till hennes försvar kan
måhända anföras, att hennes gemål kung Ferdinand
enligt Wirsén hyste förkärlek för "vad
rumänerna kallade les femmes pieds-nus". Efter att
ha läst Wirséns rumänska kapitel känner man
sig övertygad om att grevinnan Waldecks kvicka
men lätt skabrösa bukarestreportage från det
andra världskriget, "Athénée Palace", inte är
särskilt överdrivet.

Wirséns mission på Balkan förde honom
också i nära kontakt med Grekland, för vars
folk han hyser påtaglig sympati. Hans kapitel
från Balkan är emellertid inte endast en
samling roliga anekdoter, de innehåller också
sakliga och intressanta redogörelser för de politiska
och sociala förhållandena i dessa länder, som
Wirsén förmodligen känner bättre än någon
annan svensk. Under sin tid i Bukarest fick
Wirsén ett mycket hedrande internationellt
uppdrag. Han utsågs nämligen till ordförande i den
opartiska kommission, som skulle undersöka
gränsförhållandena i Irak, vilka inte kunnat
lösas vid fredskongressen i Lausanne 1923. Sitt
uppdrag löste Wirsén av allt att döma på
ett synnerligen tillfredsställande sätt, och han
lyckades skickligt bevara kommissionens
integritet, bland annat gentemot ganska handgripliga
brittiska påtryckningar.

Genom Mosulkommissionen trädde Wirsén
i kontakt med den arabiska världen, från
vilken han ger många intressanta glimtar, och det
är ett nöje att följa hans redogörelse för
kommissionens arbete. Av de människor som Wirsén
kom i beröring med under denna tid fäster
man sig särskilt vid porträtten av miss Gertrude
Bell och greve Paul Teleki. Den förra var ett
slags kvinnlig T. E. Lawrence med
utomordentliga kunskaper om arabisk kultur och politik.
Teleki, som helt vann Wirséns vänskap, var
även han mycket framstående både som geograf
och politiker. Han var Ungerns utrikesminister

452

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:58:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blm/1944/0468.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free