592 (Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Eyvind Johnson: Romanfunderingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EYVIND JOHNSON

ment med ordkonst och liv. Till sist är ju
varenda människa ett experiment — och vad finns
det då för ord kvar för att klämma till
romanförfattare vilkas böcker man inte vill anstränga
sig för att begripa eller vilkas tendens man inte
gillar?

Själva ordet blir på så sätt meningslöst, då
det betecknar alla slags försök till konstnärligt
skapande. (Man kan också, naturligtvis, på
lika goda språkgrunder påstå att det inte finns
experimenterande konstnärer eller diktare utan
endast dåliga eller goda konstnärer och diktare.)
Var ska man till exempel placera en sådan som
D. H. Lawrence? Att han var en stor diktare
inser nog de flesta, men om man håller på
formerna kan man påstå att han var en. dålig
romanförfattare. Det finns en skola av eller
en grupp av nya amerikanska berättare, man
behöver bara nämna namn som Hemingway,
Steinbeck och William Faulkner, som har
företagit sig experimentet att försöka återge
verkligheten — så som de uppfattar den: en
amerikansk verklighet sedd genom skiftande
amerikanska temperament. De är utpräglade
realister, kan man säga, liksom man ur en annan
synpunkt kan säga att de är utpräglade
romantiker. Hos några av dem rör sig verkligheten
på ytan, de förmedlar den till oss, läsekretsen,
som bilder; hos andra når den oss som röster,
som viskningar, stämningar, tankar. Men deras
strävan är att framlägga vittnesbörd om livets
verklighet, livets skeende, dess innehåll, dess
rörelse.

På samma sätt är det med inspiratörerna
Joyce, Proust och Gide: det gäller för dem som
för många andra att ge en bild av livet för de
levande och kanske för de ännu inte levande,
de som kommer i framtiden och söker
vittnesbörd om oss och vår tid.

Formerna är inte eviga, det vet vi, det är
människan som är evig — om vi uppfattar

evigheten som den tid som omsluter
människosläktets liv på jorden. Formerna dör. Lusten att
veta vad livet är lever. Det är inte så mycket
krukans linje som dess innehåll som i detta fall
är av intresse — nu och långt framåt.

Därför blir varje diskussion om romanens
avtynande, förfall eller otidsenlighet alldeles
meningslös. Romanen är som det spanska
värdshuset: ur romanen kan man få vad man för
med sig dit; ur romanen får mänskligheten den
bild av sig själv den kan ge romandiktaren.
Det är inte frågan om att forma tjugu
femtonsidors kapitel för att få ihop en volym på
trehundra sidor; det gäller att berätta om
människans tillvaro på jorden på det sätt författaren
kan, med den kunskap han äger och den lidelse
han är mäktig. Det gäller att söka upp
sanningen om människan där den finns.

Det existerar i verkligheten ingen särskild
experimentkonst, inga särskilda
experimentromaner — eller också är all konst, all dikt
experiment. Begreppet roman har vidgats i vårt
århundrade liksom begreppet konst har gjort
det. Ord som filmdiktare och jazzkonstnär är
nya. Om man är någorlunda allvarlig eller
försöker vara det, så bör man inte stiga upp och
säga att så eller så ska en roman vara. Ingens
bild av livet liknar andras. Man kan säga: Den
sanna romanskildringen av mänskligt liv är
alltid — annorlunda. Den är olika för alla
åter-berättare och alla mottagare. Och den kommer
alltid att bli så här: annorlunda.

Till den självsäkre eller tvekande debutanten,
den skygge eller djärve nybörjaren skulle man
kunna säga: Varje romanförfattare som står
inför ett arbete han ännu inte har utfört är
nybörjare. Skriv på om du har lust med det.
Har du något så blir det kanske något — då
får du kanske något. Har du ingenting så blir
det ingenting, vilken ålderdomlig eller
modernistisk kruka du än försöker att fylla.

592

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 15:56:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/blm/1944/0608.html

		Bonniers litterära magasin / Årgång XIII. 1944 / 592 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|