Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
den moderna litteraturen, vilken förvisso bär
sår och ärr efter tidens allmänna ondska och
förtvivlan. Skall all sådan litteratur som
skildrar våldsdåd, grymheter, sexualhandlingar, och
gör detta utan direkt moraliskt avståndstagande
från författarens sida, stoppas, oavsett om
skildringen bärs upp av obestridlig litterär talang
och konstnärlig lidelse? Hade det varit bättre
att Hemingway, Cain och Faulkner aldrig
utgivits på svenska eller — eftersom de i stor
utsträckning spritts här i landet även i
originalupplagor — överhuvudtaget? Eller får
Hemingway kanske utges eftersom han är en så stor
och berömd författare men inte Mårten Edlund
eftersom han är en betydligt mindre? Man
frågar sig: om Edlund nu inom sig bär fröet
till en stor och berömd författare — möjligheten
finns ju alltid — hur skall han då kunna bli
det om han inte får utges förrän han blivit
berömd? Minns Svenska Dagbladet möjligen det
kritiska mottagande som kom Jan Fridegårds
nu erkänt mästerliga "Jag, Lars Hård" till del,
denna roman som Bonniers refuserade under
påtryckning av en då pågående
sedlighetskampanj? Man kan inte begära av förläggarna att
de skall åta sig sina yngsta författares moraliska
uppfostran. De unga författarna är barn av sin
tid, man kan som äldre person tycka bättre och
sämre om denna tidsanda, men man kan inte
förbjuda tidsandan att komma till uttryck.
Förbud och censur är inte de rätta metoderna att
komma till rätta med en trotsig, ur ung
besvikelse och desperation framvuxen mentalitet.
Människor med litet förstånd upptäcker utan
svårighet den ömma pulpan bakom den unga
litteraturens emaljhårda yta och de kan ta de värsta
bravaderna med en nypa humor i stället för med
sedlig indignation. Vad förläggarna beträffar,
åligger det dem att tillse att inga verk som är
blottade på ärligt konstnärligt uppsåt och har
tillkommit endast i chockerande eller
exhibitionistiskt syfte släpps fram. Men naturligtvis
finns det sådana gränsfall då det inte är lätt att
ställa den rätta diagnosen.
Att den "hårdkokta" litteraturen med
konstnärlig hållning skulle ha något större inflytande
på svenska folkets levnadsvanor betvivlas redan
på den grunden att den går ut i så försvinnande
små upplagor. Svenska folket föredrar, som vi
bl. a. genom Svenska Dagbladets best-sellerlistor
hålls underkunniga om, romaner med
escapis-tisk läggning, romantiska berättelser om
stråtrövares och lyckoriddares slagsmål och äventyr
med fruntimmer av alla kulörer. Aldrig hör
man talas om att denna läsning, som sällan
i konstnärligt och ännu mera sällan i moraliskt
avseende höjer sig över den enklare
veckotid-ningsnovellistiken, skulle verka fördummande
eller förråande. I "Anthony Adverse", hos
Vaughan Wilkins, Daphne du Maurier,
Marguerite Steen och Edison Marshall är det lätt att
plocka fram skildringar som är sensuellt eggande
på ett försåtligt sätt och som frossar i
våldsamheter och grymheter på ett stundom sadistiskt
sätt. Men det hindrar inte att dessa böcker får
rundhänt beröm i Svenska Dagbladet och andra
tidningar som nu med blossande kinder förfasar
sig över dålig veckopress och moraliskt
försum-pad modern litteratur.
Pineus i Konstakademien
Konstlivet blomstrar som aldrig förr denna
höst, och den som skall följa med alla
utställningar får inte ha annat stadigvarande arbete.
Men några av höstens utställningar har tillhört
de oundgängliga, dem som det vore en svår
försummelse att inte ha sett, om tillfälle givits.
Det första av dessa evenemang var
utställandet i Konstakademien av Conrad Pineus’
samling. Den fyllde de tre stora salarna, och den
som förut sett samlingen i den trivsamma men
mörka Villa Darjeeling i Göteborg häpnade över
att allt detta (och litet till) fått rum i en
långtifrån vräkig villa och njöt på tavlornas vägnar
740
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
