Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
talitet. Den kusliga procedur som här får gå
under namn av domstolsförfarande, ger oss
bilden av ett så att säga systematiserat
godtycke: djupare kan inte ett lands rättskipning
sjunka.
De sex, som höjt frihetsappellen i München,
dör i förvissningen om att de är delar av en
större frihetsrörelse, en hemlig brigad av
passiva eller aktiva motståndare till den
blod-besudlade hitlerregimen. Det är detta och tron
på det rättvisa, det moraliskt riktiga i den sak
de gjort till sin som kommer dem att med lugn
och fattning lägga huvudet under fallbilan.
Ingen vet vilka hemliga medhjälpare de haft
och har i Tyskland av i dag; det blir i alla
händelser inte dessa hemliga motståndsnästen
som kommer att krossa hitlerismen, utan de
allierades arméer och bombflyg. Alfred
Neumann har i varje fall velat hugfästa en heroisk
händelse som kommit till världens kännedom
som en av de få manifestationerna av inhemsk
tysk opposition mot det nazistiska regementet.
Han har gjort det med en levande kraft och
med en psykologisk skärpa som gör hans roman
till en av de verkligt minnesvärda
prestationerna inom den tyskspråkiga
emigrantlitteraturen. Johannes Edfelt
Ovanlig thriller
Graham Greene : Skräckens ministerium.
Översättning av Gösta Olzon. Norstedts
1944. 8:—.
Graham Greene kan kanske inte räknas till de
största moderna engelska författarna, men han
hör avgj ort till de mest originella och intressanta.
Han har en egen ton, eller rättare sagt en egen
tonlöshet, som den mottaglige läsaren ibland
kan känna genom både märg och ben; i sådana
stunder förmedlar han en världsaura av äckel
inför det obotliga, sammansatt av en matthet, en
skräck och en ensamhetskänsla, som man
föreställer sig skulle kunna existera hos en människa
som lider av blödarsjuka. Greene är katolskt
orienterad och är en radikal men inte oheroisk
pessimist; hos honom ligger tonvikten på att
vare sig Gud eller djävulen vill ingripa i
världens gång är det alltid samma sjaskiga, anfrätta
och slätstrukna människomaterial som tas i bruk;
den värld han gestaltar befinner sig i ständigt
förfall och är sedd ur den (samtidigt skeptiskt
uppfattade) eviga förtappeisens mörkt
nihilistiska synvinkel. Det är en värld som har mistat
drömmens och därmed det självförblindade och
disiga hoppets dimension, en värld som därför
(för att citera hans senaste till svenska översatta
bok) har blivit "papperstunn". Greene har
visserligen en bra bit kvar till en Joyces, en Eliots
eller en Dostojevskijs litterära nivå, men han
är dock tillräckligt betydande för att man vid
läsningen av honom ska bli påmind om dem
alla tre. Atmosfären i hans böcker påminner
något om den abstrakta, egendomligt
substanslösa men desto genomskinligare atmosfären över
Joyces verk, hans psykologi vilar till stor del på
den princip som Eliot i "Mordet i katedralen"
formulerade med orden att "människorna
uthärdar inte mycket verklighet", och liksom
Dostojevskij lägger han med förkärlek in sina problem
i avancerade kriminalromaner.
"Skräckens ministerium" är en kriminalroman,
och Greene har till och med själv betecknat den
som underhållning, något som dock inte hindrat
den engelska kritiken från att ta den på allvar.
Rent tekniskt är den en femtekolonnhistoria från
krigets London. Med sin skickligt spunna intrig
fyller den alla anspråk på en kvalificerad thriller,
men spänningen är här den tunna hinna genom
vilken man kan urskilja de praktiskt taget
peri-staltiska rörelserna hos några av vår tids mest
brännande och i varandra intrasslade problem.
Dess handling ger inte bara en intressant
psykologisk analys av en mördare "som på grund av
att han är en god och alltför medlidsam man
måste betraktas som ett monster", den
symboliserar också på ett subtilt sätt den engelska
reaktionen inför kriget och världens allmänna
kriminalisering, samtidigt som den behandlar
skuldkänslans, medlidandets, skräckens och
livs-förnyelsens problem med rik tematisk fantasi
och resignerad intellektuell skärpa.
Erik Lindegren
Sjömansliv i verkligheten
Hilmar Wulff: Som vädret i april.
Översättning av Viveka Starfelt. Forum
1944. 9:—.
Hilmar Wulff är en dansk författare, som har
gått igenom ekluten, innan han prövade sin lycka
167
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
