Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Axel Forsström: Ellen Keys bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag bredvid denna martyr för kvinnans sak,
jag, som i mitt hem och min tid hade allt
lekande lätt, medan hon gick varje steg på
törnen.’"
När man orienterar sig i Ellen Keys
bibliotek, får man ett starkt intryck av att hon varit
en i hög grad gynnad person.
Från fadern och släkten härstammar det
mesta av vad Ellen Key ägt av äldre svensk
och utländsk litteratur. Så ha de nötta banden
av Almquist (duodes- och
imperialoktavupplagorna och "Amorina") tillhört fadern, liksom
dottern stor Almquistbeundrare. I
barnbokhyllan finns "Maria eller Missödet att vara
qvinna" av Mary Wolstonecraft Godwin. "En
av litteraturens första kvinnosaksböcker", har
Ellen Key antecknat i den. "Denna bok är",
skriver hon vidare, "en del av min begåvade
och levnadsglade farfarsfars stora boksamling
(Carl Fredrik Key)." (Hon har också noterat,
att mrs Godwin var Shelleys svärmor.) Från
föräldrahemmet härstamma säkerligen madame
de Staëls och George Sands böcker liksom
åtskilliga engelska romanförfattarinnors.
1860 fick Ellen Key av sin far "Smärre
samlade dikter av Esaias Tegnér", en bok, som
hon 1868 skänkte till en syster, sedan hon
själv fått den större upplagan. 1861 fick hon
Anna Maria Lenngrens "Skaldeförsök" av
Louise Gyllengahm, en gammal fröken, som
varit hennes mormors lärarinna. Julen 1864
fick hon "The Vicar of Wakefield" "from her
English Master" (namnet svårläst). 1866 fick
hon i julklapp av sin mormor Anna Maria
Zetterstrands "Kok- och hushållsbok grundad
på 80-årig öfning och erfarenhet i kokkonsten
och hushållningen". Mormodern tänkte sig väl
sin dotterdotter som en blivande svensk
herrgårdsfru, men boken blev sannolikt inte mycket
läst. Moderns gåva, då Ellen fyllde aderton år,
var säkert mera välkommen; det var Ibsens
"Kjærlighedens komedie", "Brand" och "Peer
Gynt".
Det viktigaste av åttiotalets litteratur har
Ellen Key fått från författarna själva, om man
undantar Strindberg, likaså det mesta av
nittiotalets, om man undantar Fröding och
Karlfeldt. Och de följande årtiondena bli
boksändningarna från författarna inte mindre. Under
och efter världskriget 1914—18 fick Ellen Key
från alla världens hörn en mängd böcker om
kriget och därmed sammanhängande frågor.
Större delen av dessa böcker ingår i en
samling, som hon 1921, 1922 och 1925
överlämnade till Stiftsbiblioteket i Linköping
(tillsammans mer än 400 volymer).
Ellen Key var bokälskare men ej bibliofil.
Finns det för övrigt verkliga bibliofiler bland
kvinnorna? Givetvis finns det i Ellen Keys
bibliotek åtskilligt intressant ur
bibliofilsynpunkt, men själv fäste hon sig ej vid sådant;
det var för henne något oväsentligt. Hon var
ju framför allt förkunnare, och det som hade
värde för henne var böckernas innehåll. Första
upplagor, kuriosa, lyxutstyrslar intresserade
hon sig ej för. Fick hon andra upplagan av
en bok, kunde hon skänka bort den första,
raderade ut dedikationen och skrev själv en
dedikation till bokens nye ägare. Fick hon en
författares samlade skrifter, tycks hon ha gett
bort originalupplagorna. Det är nästan
omöjligt att tänka sig, att hon stått och avnjutit ett
vackert band. Facklitteraturen är så gott som
fullständigt oinbunden. Den svenska
skönlitteraturen är bunden i klotband, röda, gröna
eller bruna. Omslagen äro i regel borttagna,
något som man beklagar, då man ser hur
mycket av tidsfärg ett par bibehållna omslag
ge (Levertins "Legender och visor" och
Forsslunds "Storgården"). Ibland kan man finna
böcker av olika format av samme författare
bundna i ett band. Ofta har Ellen Key klistrat
in fotografier och tidningsurklipp i böckerna
och skrivit till upplysningar om författarna.
Förmodligen gjorde hon detta i pedagogiskt
syfte med tanke på framtida läsare. Särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
