Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
oss här, och det är och förblir en human
renhållningsplikt att avvisa den råaste
väckelsereligiositetens mest smaklösa yttringar!___
Bibelklassicism och bibelkolportage — i sista
hand förefaller mig dock den förra nästan lika
otillfredsställande som den senare. Aldrig så
stora diktare må skapa aldrig så geniala
parafraser på Bibeln, Homeros eller den isländska
sagan — deras verk kunna ändå aldrig
tillnärmelsevis mäta sig med förlagan; denna
kommer alltid att framstå som "bättre", och den
oundvikliga jämförelsen krossar de sentida
verken under sin tyngd — jag reserverar mig dock
för Thomas Manns halvt mytologiska bibelepos,
om vilket jag endast äger ofullständig
kännedom. Holger Ahlenius
En rumänsk krigsroman
Liviu Rebreanu: De hängdas skog.
Översättning från den franska versionen av
Ingeborg Essén. Bonniers
1944. 8: 50.
Av Liviu Rebreanu, som allmänt anses för
en av Rumäniens mest framstående
romanförfattare, har tidigare försvenskats ett par
noveller, som gjorde intryck genom sin sobra ton
och psykologiska vederhäftighet. Ett av hans
mest representativa verk, romanen "De
hängdas skog", som nu införlivats med Bonniers
Gula serie, har man anledning att hälsa med
samma tillfredsställelse.
Liviu Rebreanu härstammar från
Transsyl-vanien, gränslandet som varit upphovet till så
många förbittrade konflikter mellan rumänerna
och den österrikisk-ungerska befolkningen. "De
hängdas skog", som utkom 1922, har en mycket
tragisk tillkomsthistoria. Den är enligt uppgift
skriven till minnet av författarens broder, som
under förra världskriget dömdes till en
skymf-lig hängningsdöd av en ungersk
militärdomstol.
Huvudpersonen i romanen, löjtnanten
Apos-tol Bologa, är rumän till börden men tjänstgör
i den österrikisk-ungerska armén. Denna armé
var sammansatt av ett otal skilda
nationaliteter; i all synnerhet tjecker, rutener och
rumäner fullgjorde säkerligen utan större entusiasm
sin krigstjänst inom dessa arméförband. Apos-
tol Bologa tillhör emellertid de plikttrogna och
lojala; sin tjänst sköter han samvetsgrant och
vinner också utmärkelser för tapperhet. Men
många och otroligt svåra konflikter blir det
hans öde att genomgå. Romanen börjar med
en i sitt gråa elände intensiv scen, där
exekutionsplutonen och dödgrävarna gör sig redo
att hänga en tjeckisk underlöjtnant, som
fasttagits då han stått i beråd att övergå till
fiendesidan. Hängningen gör ett outplånligt
intryck på Bologa liksom på några av hans mer
känsliga kamrater. De resonemang om
människans värde som efter denna händelse
ut-spinner sig i officersmässen skulle antagligen
knappast ha kunnat försiggå under det
nuvarande världskriget, så mycket brutalare och
hetsigare än den förra världsbranden.
Apostol Bologas öde utvecklar sig med
obönhörlig konsekvens. Då han erfar att det
truppförband han tillhör ska detacheras till den
rumänska fronten, då han alltså ser sig ställd
inför nödvändigheten att bekämpa sina egna
landsmän, födes i stor vånda hans beslut att
desertera. Kärleken till den unga flickan Ilona
kan inte komma honom att göra avsteg från
detta beslut. Då han gripes vid sitt
flyktförsök och föres inför krigsdomstolen, är det en
sargad och nedbruten man som ställes till
svars för en handling som för honom varit
den desperat beträdda utvägen ur ett
fruktansvärt dilemma.
Det finns en glödande intensitet i denna
roman om ett dystert människoöde, och
samtidigt finns där ren och klar intellektuell
atmosfär. Berättelsen är helt objektiv; ändå
förnimmer man hela tiden det personliga
engagemanget, berättarens egen häftiga puls. Liviu
Rebreanus register är inte litet: han kan ge en
lika fängslande bild av en kylig militär ledare
— general Karg — som av en svärmiskt
religiös människa i officersuniform, kapten
Tjer-venko. I denna roman, där så många
människor dinglar i galgar och så mycket
oförskyllt lidande träder oss till mötes, är
grundstämningen en svart förtvivlan över
människans situation i krigets elände. Man kan
vid läsningen av boken komma att tänka på
den österrikiske skalden Georg Trakls dikter
från samma krig som lämnat stoffet till denna
rumänska roman:
255,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
