Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
som hon måste använda själv för att se vart
hon gick.
"Berget och vinden" för pioniärvägen till
fjärran västern. Här flyttar det nygifta paret
Farridon från Kansas till Oregon, där
järnvägsbygget på 1870-talet är det stora äventyret.
JDet tog tjugu år till, innan västerns saga var
slut, då amerikansk historia lämnar
nybyggarstadiet och kommer in på den nya industriella
tidens utveckling, som ledde till världsmakt.
Det sista kapitlet är spännande. Konkurrensen
mellan olika individer för kontroll av dessa
stora resurser i skog och handel såväl som
konkurrensen mellan de stora järnvägsbolagen ger
denna berättelse mera fart än de andra. År
1883, då den sista niten slogs in och Northern
Pacific förenades med järnvägarna i Oregon,
blev ett historiskt drama, då öst- och västkust
nu äntligen förenades; 2 000 indianer i full
krigsutrustning gav en uppvisning på sina
hästar och dansade sina rituella danser. Gäster
från hela världen var närvarande och Western
Unions telegrafbolag hade speciellt för tillfället
anordnat den första telegrafförbindelsen över
hela landet. En dag med glans och ståt — att
minnas långt därefter och att till sist bli en
läxa i skolornas läroböcker — och ett kapitel
i denna roman.
Kommunikationerna ändrades, samhällena
blev stora, en ny tid började. Alla gränstrakter
hade passerats och det amerikanska folket hade
nya problem att brottas med. Dessa
vedermödor och segrar hade inverkat på amerikansk
karaktär, gjort den praktisk, självsäker,
kanhända för optimistisk, för litet intresserad av
filosofi och för mycket av materiellt välstånd.
Men övningen i samarbete mellan olika
folkgrupper hade också stor betydelse. En
amerikan som bor i Norden blir ofta påmind om
det nordiska folkets enhetliga karaktär, då den
amerikanska folkkompositionen är så brokig,
så varierande. Negrerna spelar givetvis en stor
roll i Alabama-berättelsen, men indianer
skymtar också i gränsstrider. I Oregon-berättelsen
spelade den kinesiska kolonien i Portland en
framträdande roll. Trudys känsla för rättvisa
förbjöd henne att tillåta grym behandling av
en kinespojke. Hans far och dennes vänner
blev alla vänner till Farridons. På
Stillahavs-kusten möter man ofta en stor uppskattning av
kineserna, man får ibland tillfälle att åtminstone
ana den kultiverade kinesens filosofiska och
värdiga syn på livet, som gör, att han anser,
att vänskap borde vara en stor glädjekälla för
bägge parter, att vänskap förpliktar till det
yttersta och att en vän bör man behålla för
livet. Den kinesiska artigheten äger en skir
och behaglig klang, den överraskar genom sin
poetiska färg, den är aldrig tung, den antyder
i stället för att förklara. Allt detta beskriver
författaren, då hon berättar om Ho Fong-Tong,
Trudys gode vän och kinesernas store man
i Portland. Kineserna hjälpte till att bygga
järnvägarna. Ibland var det i
exploateringsanda olika folkgrupper utnyttjades, men ofta
var det i samarbetets anda. Även i den ytterst
besvärliga negerfrågan fanns ljusa punkter, då
i Whetstones stora släkt fanns endast en grym
slavdrivare.
Det fordrades kraft att bryta ny mark, det
fordrades framför allt en tro på framtiden. Att
bygga ett hem var kvinnans stora dröm, på
samma gång som hon också delade mannens
tro på hela samhällets tillväxt. "Här skall
vardagsrummet ligga och där skall köket vara",
sade Abbie till gubben, som skulle hjälpa till
att bygga det nya hemmet. Efter det lilla
torv-huset verkade det nya trähuset som ett palats
för dem. Ett lyckligt hem är verkligen ett palats
och det var pioniärkvinnans roll att ordna
hemmet. Det gjorde liten skillnad, till vilken
gränstrakt hon flyttade — alltid fanns det mer
än nog att göra och litet tid för att tänka på
egna bekymmer. Att ha tak över huvudet, mat
i skåpet, kläder för alla barnen, några
presenter till julen, allt detta fyllde dagarna till
bristningsgränsen. "Man kunde inte hejda
tidens flykt", men vad man kunde göra det
gjorde man —■ och resultatet blev nya hem
och nya samhällen. Stjärnan i väster lockade,
man följde den, man trängde in på framtiden
med snabba steg för att ta en kontinent i
besittning. Och alltid var pioniärkvinnan med, som
hustru, som moder, som kamrat. Hon drömde
om en tryggare och bättre framtid för sina
barn, en framtid som hon själv förberedde.
Ebba Dalin
258,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
