Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Willy Heimann: För boksamlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
Pocci är att han illustrerat Ludwig Emil
Grimms "Kindermärchen", 1839 — en mycket
sällsynt liten bok — och med framgång
försökt sig på Andersens sagor, 1851. Till
Münchenkretsen få vi också räkna wienaren
Moritz von Schwind (1804—71),
sagodiktare, trubadur och folkvisesångare med penna
och pensel. Hans bidrag till bokkonsten finner
man framför allt i "Fliegende Blätter", 1844 ff.,
och i "Münchener Bilderbogen", 1849 ff. Ej
heller bör man glömma hans berömda
piphuvuden i den strålande "Almanach von
Radie-rungen", vars första upplaga utkom 1843 med
förlagsorten Zürich, och hans bidrag till de
ovan nämnda "Alte und neue Kinderlieder",
1849. Ur konstnärlig synpunkt tillhör även
rhenländaren Alfred Rethel (1816—59)
Sydtyskland. Som en träsnittets mästare framträder
denne redan i 10 av de 40 bilderna till
Mar-bachs Nibelungenupplaga 1840, men dessa
nämnas icke ens på titelbladet. (En annan s. k.
"Säkularausgabe" av samma år och på samma
förlag innehåller samma träsnitt i ett andra
avdrag.) Hans oöverträffade mästerverk är
de sex dödsdansträsnitten från revolutionsåret
1840, som erinra om Burgkmair och Hans
Baldung. Den mycket sällsynta första
bokupplagan har titeln "Auch ein Totentanz", Leipzig
1848. Däremot är en relativt vanlig upplaga
i lösa blad, som ofta felaktigt angives vara
originalupplagan, i själva verket en senare
folkupplaga. Ludwig Richters (1803—84)
bokkonst når sin höjdpunkt med
uppblomst-ringen av träsnittet på fyrtiotalet. Skulle man
draga fram några av de tusentals illustrationer,
varmed han som ingen annan konstnär vunnit
tyska folkets hjärta, skulle det vara hans
sagoillustrationer, till Musäus’ "Volksmärchen der
Deutschen", 1842, Bechsteins "Märchen", 1853,
och de 44 illustrationerna till Clara Fechners
sagobok "Die schwarze Tante", 1848, en mycket
sällsynt bok. Av Musäus’ och Bechsteins sagor
äro de andra upplagorna, respektive 1845 och
1857, sällsyntare än originalupplagorna och
icke mindre eftersökta, eftersom de innehålla
ett större antal illustrationer, som därtill äro
tryckta på bättre papper och därför komma
mer till sin rätt. Till Andersen har Richter två
gånger gjort illustrationer, nämligen 1845 till
ett urval med titeln "Märchen und Erzählungen
für Kinder", två sällsynta band i oktav, samt
1851 till en andra tillökad upplaga av sagorna.
Illustration i radering av O. Speckter till "Das
Märchen vom gestiefelten Kater".
Till Klaus Groths plattyska barnramsor "Voer
de Goern", 1858, skapade Richter kongeniala
illustrationer, helt tillhörande barnens värld,
enkla som bokens inledningsrader:
Dit Bok is mi leef,
De mi’t stehlt is en Deef,
De dat utdach weer en Dichter,
De dat utmal Ludwig Richter.
Hans bidrag till den utomordentliga
barnboken Scherers "Alte und neue Kinderlieder",
1849, i vilken utom han själv Cornelius,
Kaulbach, Pocci och Schwind medarbetat, ha redan
omnämnts. Härtill kommer hans bidrag till
Reinicks abc-bok 1845, vars helhetsverkan dock
kommit att lida av medarbetarnas olika
konstnärliga kynne, samt till "Deutsches
Balladen-buch", 1852, en av de viktigaste illustrerade
böckerna från 1800-talet. Den vackra bilden av
Richter till "Die Ammenuhr" (ur "Des Knaben
Wunderhorn"), 1843, hans sällsynta
"Robinson", 1848, samt de förtjusande 95 träsnitten
till Hebels "Allemanische Gedichte", 1851,
höra till de nummer, en boksamlare ogärna
saknar. Liksom Ludwig Richter är hamburga-
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
