Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Främmande lyrik
Märtha A. Muusses: Landvinning. Eget
förlag 1944. 5: 50.
Johannes Edfelt: Nya tolkningar. Bonniers
1945. 5:50.
Kanske hänger det samman med vår långa
isolering att flera av våra bästa lyriker under
senare år slagit sig på översättning av
främmande lyrik. De har sprängt välbehövliga
vägar genom taggtrådsstängslen vid våra
gränser. Erik Blomberg förde oss i höstas till Kina
och Hjalmar Gullberg kartlade ett gott stycke
av den spanska och sydamerikanska lyriken.
Johannes Edfelt har just sänt ut en samling
tolkningar av fransk, engelsk och tysk poesi
och en av de bästa diktsamlingarna denna
vinter heter "Landvinning" och innehåller ett
urval nutida holländsk lyrik i svensk tolkning.
Översättare är fil. d:r Märtha A. Muusses.
Den holländska lyriken torde hittills vara så
gott som okänd hos oss. I Österlings "All
världens lyrik" finns inte en enda dikt från
Holland. Man är därför tacksam för d:r Muusses’
initiativ, så mycket mer som hon är en skicklig
översättarinna med ett ovanligt säkert
omdöme. Det är givetvis svårt att utan
förkunskaper få sikte på de skilda ansiktena i hennes
antologi. Det är det gemensamma man först
ser. Nästan i alla dikterna hör man havet
brusa, det hav som hålls borta från holländsk
mark av människobyggda vallar men som
aldrig upphör att brusa genom blomsteridyllen,
genom tulpanlyckan och symboliserar de
demoniskt förrädiska makterna i tillvaron men också
de vida perspektiven och de oändliga
horisonterna. I låglandet breder popplar i ändlösa
rader ut sina plymer mot himmeln. Vid kajerna
doftar varor från hela världen och en
holländare känner sig därför, säger Jan Prins, aldrig
främmande och hemlös, var han än hamnar
i världen, ty överallt möts han av en doft
som är honom bekant från hemstadens kajer.
Genomgående är dessa holländska dikter mjuka
och milda i tonen, liksom insvepta i ett grått,
fruktbart dis. Av himlastorm och skarpa kanter
finns det ej mycket, men så är också de flesta
dikterna skrivna före den tyska invasionen.
Djuren betar i frid vid kanalerna. Bonden
tycker sig, när han vandrar i sin ladugård och
hör havet dåna utanför, vara lik Noak, utvald
av Gud att segla på ett upprört hav med sina
fromma, djuriska reskamrater. Krigiska
trumpetstötar får i denna atmosfär inget gensvar.
Att skilja sitt eget folks sak från
mänsklighetens är som att i hjärtat döda sin egen nästa,
säger Albert Verwey. Ofta ringer det klockor
i en skymningsblå kväll och poeternas ömsinta
iakttagande av ljuseffekterna leder tanken till
Rembrandt, som fostrades av dessa nejder.
Det är naturligt att man, när man för första
gången konfronteras med ett lands lyrik, främst
fäster sig vid det gemensamma. Men efter en
stund börjar dock ett och annat individuellt
ansikte skilja sig ut ur diset. Den diktare som
mest intresserat Martha Muusses är Henriette
Roland Holst. Hon är född 1869 och hon är
uppenbarligen en av den stora diktens få
företrädare i det moderna Europa. Hon är radikal
och var i seklets början ansluten till det
socialdemokratiska partiet. Hennes dikter är en
sällsam blandning av inåtvänd uppgörelse och
utåtvänd stridbarhet. Hon är mystiker,
genomträngd av lidelse för mänskligheten. Hon är en
kvinnosakskvinna som sjunger om
modersömheten, en bestraffare som skriver vaggsånger,
en ivrig reformsträvare som talar om konsten
att vänta. Hon är full av motsatser. Hennes
dikter är enkla, självklara när det gäller
uttrycket, mångtoniga och djupa när det gäller
innebörden. En sådan dikt som "Brutet ljus",
en sång om kvinnornas öde och framtid och
om egna svikna förhoppningar och dröm-
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
