Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
skulle med små förändringar kunna direkt
överflyttas till den vita duken. Men Clark
spränger filmramen bland annat genom att
på två ställen lägga in samtal som är alltför
långa och, ännu viktigare, alltför djupgående
för att kunna ingå i en film. Författaren nöjer
sig med andra ord inte med att låta de
agerande karakteriseras av enbart träffsäkert
valda, vardagliga repliker, han inför två
figurer som är medvetna och starkt reflekterande,
två undantagsmänniskor. Och det är deras
resonemanger som ger romanen dess fullt
medvetet eftersträvade perspektiv och som
samtidigt betecknar en brytning med den
heming-wayska skildringsmetoden.
Den yttre åskådligheten är emellertid därför
inte försummad. Tvärtom: på ett sätt når Clark
just genom att hans teknik inte har en
Heming-ways utstuderade raffinemang inte sällan en
omedelbarare åskådlighet. Romanen är full av
skarpt observerade och pregnant återgivna
scener och personer, och så gott som hela
persongalleriet består som oftast i de moderna
amerikanska romanerna av enkla, mer eller
mindre primitiva människor. Vad som skildras
är egentligen hur en lynchning uppstår ■—- fast
själva lynchningen är framställd på ett
mästerligt och verkligen skakande sätt — och man
måste säga att Clark har fått med de flesta av
de ingredienser varav en dylik masshandling är
sammansatt. Där finns slagskämparnas behov
av brutala aktioner, föraktet för tomma,
prästerliga mildhetspredikningar och för byråkratisk
tågordning, de fegas skrävel, åldringarnas
"skrivbordsheroism", kvinnornas passiva
njutning av att driva fram grymheten hos män mot
män, rädslan för att synas "rättsligt" ljum och
fruktan för att verka omanlig, den hänsynslösa
förtryckarandan, det renodlade maktbegäret
och den fullkomliga sadismen. Där finns
massmänniskornas mera enkla grymhet och där
finns den överklassige ledarens metodiska, till
det yttre helt behärskade och strängt korrekta,
men innerst orubbliga maktvilja och sadism.
Det väsentliga moraliska kravet blir för
Clark det att inte falla undan för "flocken",
men han är tillräckligt mycket relativist och
tillräckligt lite övermänniskodyrkare för att
inse, att denna fordran helt enkelt är orimlig
att ställa på människor i allmänhet, på de
flesta. "De flesta" är alltför omedvetna både
om ursprunget till och sammansättningen av
sina egna känslor och alltför okunniga om
massuggestionen, den sociala fegheten och det
dubiösa i den allmänna "rättskänslan" för att
kunna genomskåda de krafter som driver fram
en samling människor till en lynchning. Han
säger också på ett ställe om de cowboys som
utgör majoriteten i den på torget församlade
folkhop som om några timmar ska sätta sig
i rörelse för att infånga och hänga de
förmenta boskapstjuvarna och mördarna, att
"deras ansikten var väderbitna, en del hade
kraftigt hull, andra var skarpskurna och så
magra att det stramade om ansiktsbenen, men
de var alla trevliga att se på, som ansikten blir
på karlar, som arbetar hårt och vistas mycket
utomhus". Den fruktansvärda grymhet som till
sist går ut över de tre infångade utlöser hos
författaren en samtidigt omisskännlig och
behärskad upprördhet, men han är alltigenom
medveten om hur komplicerad hela den
process är som utmynnar i denna fasansfulla
aktion.
Ett ögonblick kan man tycka att författaren
gör en eftergift för publiken när han låter de
tre hängda visa sig ha varit alldeles oskyldiga
både till boskapsstölden och till mordet, men
det är kanske i grund och botten oriktigt.
Problemet blir kanske verkligen mera klarlagt så
som Clark har lagt upp det. I varje fall upphör
ju varje diskussion om de lynchandes förmenta
rättskänsla genom det faktum att de inte ens
kan sägas ha gått rättvisan i förväg. De har
tvärtom klart och tydligt, trots dimridån av
fraser om att skipa en rättvisa, som de påstår att
lagen i sin fumlighet och slapphet kommer att
underlåta att skipa, helt enkelt på det ruskigaste
sätt mördat tre människor. Dessutom är det
mycket möjligt att historien bygger på en
verklig tilldragelse och slutligen uppnår
författaren genom det juridiska misstaget ännu en
sak: att visa hur lagens väktare instinktivt och
perfekt blundar, när det gäller mord på
främlingar utan anseende, begångna av ett tjugutal
aktade och välkända medborgare. (Händelsen
tilldrar sig år 1885.)
Från två håll sänder nu Clark ut ljuskäglor
för att belysa den dunkla och komplicerade
processen. Dels är det lynchledarens, det vill
säga major Tetleys, unge son som
sammanfattar situationen i yttrandet: "Vi vågar inte
visa svaghet inför vår flock; vi vågar inte göra
motstånd mot flocken." Dels är det köpmannen
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
