Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj-juni. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
garna och framställer deras flertal som en
samling jobbare som uteslutande är inriktade på att
skörda stora vinster med minsta möjliga risker.
Han decimerar förläggarnas kulturinsats till
det minimala och frånkänner dem mod att slåss
för tankens frihet när striden är förenad med
fara. Han gör vidare gällande att konkurrensen
förläggarna emellan skulle ha i det närmaste
eliminerats genom uppkomsten av
trustlik-nande litteraturkoncerner med starka
monopolinslag, vilka genomfört en tyst
marknadsfördelning. Denna monopolställning utnyttj ar
förläggarna för rent affärsmässiga syften: de
undertrycker den svårsålda litteraturen och
gynnar den lättsålda, de matar publiken med
vad den vill ha enligt minsta motståndets lag.
"Överproduktion och överreklam av billigt
förströelsegods — underproduktion och
underreklam av värdefullare, självständig och kritisk
litteratur", så summerar Rossel läget.
Man kan gå med på att förläggarna kanske
i några fall inte gör allt vad de kan, inte håller
ut nog länge när det gäller att söka sprida en
värdefull men inte så lättillgänglig bok. Men
en tids studium på bokförlag skulle kanske få
herr Rossel att inse att mot publikens
kompakta tröghet när det gäller tankekrävande
lektyr kämpar den smartaste reklamman förgäves.
Det finns böcker som ingen annonsering i
världen kan göra till lönande affärer, ännu mindre
till best-sellers. Men det märkliga är att så
många av den sorten ändå blir utgivna. Nästan
alla diktsamlingar, de flesta svenska romaner
av icke inarbetade författare, praktiskt taget
all essayistik och idéhistorisk litteratur, många
översättningsromaner av yppersta kvalitet hör
dit. Dessa böcker betalar vid sin första
utgivning inte sin tryckning, och reklamkostnaderna
kan endast öka förlusten ytterligare. Därmed
är inte sagt att det inte ändå i vissa fall till slut
skall visa sig att utgivningen lönat sig genom
att boken i fråga småningom arbetar sig fram
till att bli ett berömt diktverk eller ett standard-
arbete. Det är naturligtvis alltid i den
förhoppningen som förläggaren utger en bok, därigenom
fredande sitt ekonomiska samvete samtidigt
som han tillfredsställer sin kulturella ambition.
Förläggarna skall inte fritas från all skuld till
att speciallitteraturen är så torftig, men den
verkliga syndabocken är nog ändå svenska
folkets tankelättja.
Rossel exemplifierar närmare sin vidräkning
med förläggarna genom att följa
bokutgivningen under de kritiska åren 1936—41. Han
gör gällande att flera av dem skulle ha brustit
i kulturell försvarsvilja och han har den
tvivelaktiga smaken att samtidigt som han ger
Samtid och Framtids förläggare en för all del
välförtjänt eloge för rakryggad hållning ge de
andra förlagen en reprimand för opportunism
och feghet. Man skall inte glömma de män som
sjöng ut i tal och skrift under förmörkelsens
år, säger han, men tillägger att det i mycket
ringa mån var de stora förlagen som gick i
bräschen. Nå, var kom då dessa böcker ut:
Olle Hedbergs "Ut med blondinerna!", Vilhelm
Mobergs "Rid i natt!" och Eyvind Johnsons
Krilonböcker, för att bara ta tre exempel på
de svenska diktarnas inlägg i kampen mot
diktaturen? Hans genomgång av den politiska
litteraturen under samma år föranleder direkt
orättvisa omdömen och illvilliga beskyllningar
mot bl. a. detta förlag. Om den av Norstedts
1938 utgivna "Huset som Hitler byggde" av
Stephen H. Roberts har han bara några
föraktfulla ord att säga trots att den var den första
sakliga varningsskriften mot hela det nazistiska
systemet. På Bonniers debetsida uppför han
triumferande att förlaget 1940 utgav Rütger
Esséns "Illusionernas årtionde" trots att han
borde veta att detta arbete ingår som en del
i "Vår egen tids historia" och var planerat och
kontrakterat långt före Hitlers makttillträde.
Men på kreditsidan glömmer han att föra upp
mängder av böcker, vilka utgivits i uppenbart
syfte att stärka opinionen mot nazism och stats-
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
