- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XIV. 1945 /
569

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Ivar Lo-Johansson: Kommentar till statarböckerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTAR TILL S TATAR BÖCKERNA

novellsamling i två band, utan som ett försök
till ett kollektivepos i novellform om statarna.
Berättelserna vill vara enheter i ett helt.
Tidsschemat är noga följt. De stora händelserna
i den svenska statarklassens historia återfinns
i tiden på sina respektive platser. Milstolparna
är statarnas uppkomst, de första
fackföreningarna, strejkerna, galizierimporten,
legostadgans avskaffande och den nya tiden. En del
självupplevt stoff har dock inarbetats, och ett
flertal av berättelserna utgörs av individuella
livsöden. Många av dessa berättelser har först
stått tryckta i tidningen Lantarbetaren. I
"Jordproletärerna" är sammanförda nästan endast
sådana individuella stataröden. Flertalet är
byggda på ungdomsminnen. "Statarklassen i
Sverige" är en objektiv småskrift, tillkommen
för dem som inte läser eller kan förmås tro på
skönlitteratur.

Lustigt var att se, hur själva ordet statare
plötsligt började uppträda i alla möjliga
sammanhang. Tidigare hade det varit ett på tryck
rätt okänt ord. Det fick också, genom
översättningarna av romanerna, hastigt burskap
i danska och norska. Dessa språk hade inte
några synonymer, ingen direkt
verklighetsmotsvarighet. Ordet statare lämnades därför
oöversatt, och det svenska ordet användes.

I England och Amerika föll
översättningsförslag på att synonym ej fanns och på att ett
försök till nybildning, "stater", övergavs.

Efter att ha hunnit så långt med
statar-böckerna kom en gammal välmenande
svenskfödd dam resande från Amerika och upp till
mig på Badstugatan. Hon var mycket upprörd.
Hon hade under åratal rest omkring i
svenskdistrikten i Amerika och hållit föredrag om
Sverige. Som hon varit över tretti år borta från
hemlandet, tog hon ämnena ur svensk
litteratur. Jag frågade henne vilken svensk litteratur
hon använde för att åskådliggöra det moderna
Sverige.

— Selma Lagerlöf, sa hon. Alltid hon.

— Och nu?

— I fjol skaffade jag en laddning nya
svenska böcker. Jag fick era böcker då.

— Föreläste ni om dem också?

— Det var omöjligt. Jag vart upprörd. Jag
måste fara hem hit och se efter om det såg ut
så i Sverige nu.

Hon intog ingen särställning i förhållande till
en mängd personer, som bott i Sverige i hela
sitt liv, utan att ha skådat ner i den svenska
samhällsbyggnaden.

Hur reagerade då statarna själva på
statar-böckerna? De reagerade som jag troligen själv
skulle ha gjort om jag suttit som gammal och
resignerad representant för en förträlad klass,
rädd att bli utskämd för min fattigdom. Jag
skulle ha frågat efter meningen med att lägga
min nöd bar.

Det tillkom också en annan sak. På
dagstryck står merendels först och främst att läsa
om olyckor. I tidningen står allra först att
läsa om förskingrare, mördare, förbrytare. Av
litteratur var lantarbetarna uppfostrade vid
romantisk-idealistisk läsning. Bland enkelt folk
anses det inte som någon ära att bli omskriven,
utan tvärtom. Ordet statare hade börjat komma
i misskredit inom lantarbetarklassen. Det fanns
dock omkring 35 000 statfamiljer kvar, och de
kallades så. Gruppen bestod fortfarande av
omkring 175000 personer. Statsystemet var
misskrediterat bland sina egna. Det inrymde en
ytterst aktningsvärd befolkningsgrupp. Denna
ansåg sig till en början utlämnad till
offentligheten.

När "Godnatt, jord" gick som följetong i
Lantarbetaren och därmed nådde in i alla
statarhem, skrev åtskilliga familjefäder brev,
däri de sade att de måste gömma undan
tidningen för barnen. Till tidningen kom ekon av
debatter. Man var för och emot. Jag tror ingen
följetong i tidningen debatterats så livligt. En
iakttagelse var, att kvinnorna förr än männen
var beredda till instämmanden. En vanlig tanke-

569

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1945/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free