Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Tage Aurell: Intill helgsmål. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAGE AURELL
INTILL HELGSMÅL
Nerpå posten har de sett det. Flodmans-Emil
(som vikarierar för lantbrevbärarn till förste
augusti) har sett det. Gubbdjäveln här hemma
likaledes. Från plåtlådan i svingen och hit.
Så lägger han brevet tillbaka på stolen där
det låg — tidningsbladet tar han med sig hän
till bordet men inte brevet.
Nu skramlar Elin inom dörren, ställer ner de
bägge vattenhinkarna strax vid tröskeln och
flämtar, hon förmår ej ända fram för värkens
skull. När hon ser att brevet ligger kvar blir
flämtet en suck ■— hon hade gått efter vatten
i det hon hörde Enok utför vindstrappan och
räknat med att han vid detta laget skulle ha
tagit brevet till sig.
Hon råkar i villreda. Det gör hon ofta sen
hon fick veta att hon är sjuk.
Enok naglar blickarna fast vid tidningen men
ser intet utom brevet allenast. Ett lett brev, det är
hål efter ringen tvärs genom papper och kuvert.
Elin har nått spisen och skall vila igen. Det
finns ytterligare två stolar, dock vänder hon
åter till stolen vid dörren. Hon tar brevet i
nypan, försiktigt i nypan kan han ana, och
flyttar det opp på sängfilten.
Äntligen säger hon ett par ord.
— Jag flyttade på det, säger hon.
Samt därefter:
— Att en skall bli så trött.
Det första är som en ursäkt för att hon
flyttade brevet. Det andra slår över och blir
strävt — han är inte den ende som har det
ont, hon vill ha rum för sitt!
Han rör på bandageklumpen kring det som
var hans högra hand, låtsas på nytt han ser
nånting läsvärt i tidningen men ser bara hur
hjälplöst det ter sig när klumpen kanar över
vaxduken utan grepp.
Hon ser detsamma.
Kanske har han det värre.
— Nej, säger hon högt.
Hon trycker armarna in i mellangärdet, med
värken pilande ur ögonen tittar hon rakt på
brevet, blott karlar ger sig över. Och om än
värst med näven, fästmöringen kan han ta med
större ro, så skall hon baka nu. Till jäsningen
behöver hon sängfilten. Brevet kommer från
sängen bort till honom.
På bordshörnet.
Och där kan det ju också få ligga, sitter han
och tänker.
Han skall inte ta i det mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
