Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Sven Stolpe: Litterär Pariskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
som de flesta av mina vänner i —
kvinnokroppens."
Hela förmiddagen vandrar jag ur antikvariat
i antikvariat, ur konsthandel i konsthandel vid
eller i närheten av denna välsignade gata, där
jag som student gått så många dagar,
förbannande min fattigdom. I ett hörn möter jag en
man, som kommer mig att stanna — kan det
verkligen vara min vän konstkritikern, som
jag träffade för tjugu år sedan på Fortunat
Strowskis Fénelonföreläsningar, och som under
kalla kvällar på mitt ruskiga hotellrum vid
Place de Panthéon satte mig in i den franska
prosodiens alla hemligheter? Jo, det är han,
och han känner igen mig. Han ringer upp
polisens hemliga nummer och lyckas på obekant
sätt trolla fram en taxi — vilket är någonting
mycket märkligt i dagens Paris. Efter en snabb
färd utmed kajen tar vi oss över Pont des Arts
— hänfört besjungen av Vercors i novellen
"La marche à Pétoile" — och är snart inne
i en utställningslokal, där väggarna är fulla
av Picassodukar, de flesta målade under de
senare åren. Jag skulle förgäves under de
närmaste dagarna försöka ta mig in i hans ateljé
— han är folkskygg efter alla konstgräl och
efter studenternas demonstrationer och säljer
för övrigt ingenting —, men här hade jag, vad
jag behövde, hans obändiga geni, samtidigt
suveränt härjande i alla de stilar, som vi
tidigare lärt oss kronologiskt skilja på i hans
utveckling.
Men jag återvänder till böckernas värld.
När jag kommer upp till förlaget Grassets
hus, finner jag det så gott som övergivet; i en
av de möbeltomma salarna ligger väldiga
kartonger med brev; jag läser på ryggen Arnaux,
Bernanos, Bremond,Mauriac... Bernard Grasset
är komprometterad, och hans öde är ovisst;
ingen vill ge mig klart besked. Firman
utsänder emellertid alltjämt böcker. På La
nou-velle revue fran^aise arbetar de fyra herrarna
Gallimard; seniorchefen Gaston tar emot mig
vänligt som alltid, med sitt Stockholmsbesök
i gott minne. Han upplyser mig om att
tidskriften La nouvelle revue fran^aise måst
nedläggas. Quislingen Drieu La Rochelle — som
efter två misslyckade självmordsförsök nu
lyckats ta sitt liv — besudlade tidskriften till
den grad, att den siste, "riktige" redaktören,
Jean Paulhan, offentligt meddelade, att den
aldrig borde fortsättas. "Sous le patronage
d’André Gide" utkommer emellertid redan en
annan tidskrift, L’arche, och Gallimard själv
förbereder under hösten en ny tidskrift, som,
om jag minns rätt, skall heta Les temps
mödernes, och som vars redaktör ingen mindre
än Sartre kommer att fungera.1 När jag frågar
om förlagets stora författare, får jag det svaret,
att de är i fullt arbete. Roger Martin du Gard
sänder mig några dagar senare ett kort från
sitt slott Le Tertre, adress Bellème, Orne, där
han dragit sig tillbaka efter att under kriget ha
bott under delvis mycket trassliga förhållanden
i Nizza. Han arbetar verkligen på en ny bok,
som han själv kallar "min ålderdoms Jean
Barois". André Gide, som under kriget delvis
bodde i Afrika, har under de svarta åren hunnit
med två böcker av hög valör, dels en
fortsättning på dagboken, dels volymen "Interviews
imaginaires", den senare rymmande estetiska
resonemang av högsta intresse. Av vikt är, att
man i dagboken lätt kan konstatera, hur snabbt
han orienterade sig mot Pétain. Georges
Bernanos lämnade efter sin dramatiska kampanj
mot Charles Maurras redan före krigets utbrott
Frankrike och har sedan dess bott i Brasilien,
varifrån han utsänt icke mindre än tre böcker,
som ställer honom i första ledet bland
Frankrikes moralister och polemiker. Mästerverket
är "Lettre aux anglais"; i stor stil är också
"Nous autres frangais" och "Scandale de la
verité" skrivna.
1 Den bäst orienterande litterära tidskriften är
annars Paru, redigerad från Monaco;
Parisredaktri-sen heter Alix Bergman; hennes redaktion ligger
59, Avenue Mozart, Paris XVIe.
764
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
