Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Lennart Göthberg: På väg mot en ny klassicism?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ VÄG MOT EN NY KLASSICISM?
Subjektivismen var på det sociala planet inte
mindre för det! Skall man redan nu söka
utpeka det väsentligaste i 30-talets litteratur, så
måste det bli de stora självbiografiska
romanserierna. Eyvind Johnsons Olofserie. Vilhelm
Mobergs Knut Toring-romaner. Jan Fridegårds
Lars Hård-böcker. Harry Martinsons
självbiografiska romaner. Och Moa Martinsons
privatbrev i bokform. I alla dessa fall är det fråga
om ett jag som mer eller mindre mödosamt
skruvar sig loss ur proletariatets järngrepp.
Olof och Lars Hård kan visserligen stå som
typexempel för vad som hände under den
sociala omvälvningen, men det är aldrig ett
kollektiv och ännu mindre en kollektiv
upplevelse som talar med deras röst. I dessa
romaner finns det ett mig själv som den punkt
kring vilken universum rör sig. Det ges bara
ett undantag: Ivar Lo-Johansson har i sina
statarskildringar drivit det sociala reportaget
till något som ofta närmar sig epiken.
Går man till den borgerliga romanen, främst
representerad av Olle Hedberg, så skall man
visserligen inte finna den subjektiva
uppskruv-ningen som något dominerande drag. Nicklas
Lissman försöker i "Rymmare och fasttagare"
att fly de borgerliga konventionerna genom en
indianbokseskapad ut i friheten. Han fångas
sn och blir en av de förstenade. Hela den
första delen av Olle Hedbergs produktion är
en klagan över och ett förakt för denna
för-stening, är en privattungsinnets
möbelutställning, för att tala med Vennberg, i lokaler
belägna på Östermalm. Olle Hedberg har inte
varit ensam om en från början av
privatupplevelser betingad mörksyn. Johannes Edfelt och
Bertil Malmberg har förstorat upp den till än
mer kosmiska dimensioner.
Översikten har måst bli kortfattad och
rymmer därför med nödvändighet generaliseringar,
som kan slipas av. Men huvudintrycket, står
det sig inte i alla fall? Till spanska sjukans
följder hörde, för att välja Werner Aspenströms
karakteristik, en märklig mosaik av läror och
av lärda. Ett förvirrat mönster, osymmetriskt
och utan balans. Var och en fick bli salig på
sin tro. Via Lawrence, Freud, Buchman, Marx
eller det-kan-kvitta-vem. Karusellen var i gång.
Det talades vackert och förledande om alla de
goda egenskaper som skulle utmärka den nya
människan. Och så var paradisagenterna
plötsligt mogna för en tystnad, som när den på
allvar inställde sig hösten 1939 verkade ganska
förbryllande.
3
Vattendelaren mellan ny och gammal
livskänsla, mellan den som skulle prägla 40-talet
och den som dominerade 30-talet, går precis
genom den punkt där man blev medveten om
vad nazismen egentligen var. "Vad är kultur?"
frågar Olle Hedberg i romanen "Jag är en prins
av blodet", och svaret blir: "En fågel som det
är ovanligt lätt att skjuta." Det är ändå
omsorgen om denna fågels öde som driver fram
något nytt. Olle Hedberg hämtar sin tröst ur
Linnés "Nemesis divina". Den store förändraren
döden skall en dag återställa jämvikten. Hans
reaktion är klar, men den är inte aggressiv.
Eyvind Johnson däremot har själv som
proletär upplevt tvånget och reagerar med explosiv
kraft. Men inte omedelbart. Först 1938, när
Spanien blivit fascismens första försöksfält. Då
är han mogen för en "Nattövning". Till en
början är även här reaktionerna subjektivt
motiverade, men 1941, när det stora kriget har
börjat, samlar han till ett stort
objektiverings-försök: "Grupp Krilon" börjar sina
sammanträden, och med den romanserien slås bryggan
över till det litterära 40-talet. Här odlas
analysen. Här fixeras alla de komplikationer en ny
tidsupplevelse fört med sig. Här förkunnas inte
Utopia och intet Edén — här får det vara nog,
om det hela en gång kan gestalta sig drägligt.
Vad som är det väsentliga när det gäller Krilon
som litterär vändpunkt är kanske i ännu högre
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
