Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Franz Hellens: Belgisk litteratur på franska. Översättning av Louise Åkerstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANZ HELLENS
Vad skall man nu säga om allt detta? Om
det å ena sidan är sant, att de geografiska och
psykologiska förhållandena i ett land har ett
visst karakteristiskt och konstant inflytande på
dess författares temperament och verksamhet,
och om det å andra sidan även är sant, att
Belgiens politiska oavhängighet, oavsett alla
psykologiska och praktiska omständigheter, ger
dess litteratur ett påfallande drag av nationell
självtillräcklighet, så är det också givet att
grundförutsättningarna för vår litteratur inte
är annorlunda än i varje annat framskspråkigt
land. Det förhåller sig inte baTa så att
språk-gemenekapen medför likheter mellan vår
fransk-språkiga litteratur och fransmännens —
likheter som är mycket viktigare än de olikheter,
vilka betingas av den fysiska och politiska
geografin — utan gemensam historia,
grannskap, intellektuella relationer och slutligen den
franska kulturens överlägset universella och
dominerande ställning, har dessutom till ett
minimum reducerat de skillnader i sättet att
känna som kan förekomma mellan de båda
ländernas litteraturer. I högre grad än Ramuz’
Schweiz eller Hémons Canada är Maeterlincks
och BailAons Belgien en integrerande del av
den andliga sfär, som det litterära Frankrike,
oberoende av alla gränser, utgör. Beviset
härför är, att det inte finns någon sida av vår
litteratur, som inte med lätthet kan ses under
den franska litteraturens perspektiv. Rodenbach
förebådar symbolismen; Verhaeren, Mockel
och van Lerberghe bekänner sig till den;
Giraud och Severin knyter an till de samtida
parnassisternia; van Hasselt och Pirmez är
epigoner till romantiken. Och kan man inte inom
dagens belgiska litteratur inrangera flertalet
författare i respektive surrealismen, den
fantastiska realismen ooh populismen? Härav
följer bl. a., aitt det är absurt att tänka sig en
historisk framställning av den franskspråkiga
belgiska litteraturen utanför den franska
litteraturens allmänna ram.
En "belgisk litteratur", som inte bemödade
sig om att hålla sig i nivå och kontakt med den
franska litteraturen, vore omedelbart dömd till
efterklang och förtvinande. En följd härav är
dess förkärlek för utnötta ämnen, lånade idéer,
uttjänta metoder, för konventionella känslor
och pittoresk ytlighet. Kort sagt, härav denna
lättja, som är den ofrånkomliga konsekvensen
av en småskuren miljö, där ryktbarhet nås
snabbt och utan större besvär kan konserveras
ad infinitum.
Om vi börjar vår översikt vid tiden för
den belgiska revolutionen 1830, då vår
litteraturs historia började skilja sig från den
franskas, finner vi att de första fyrtio åren av
denna period är ganska magra ur litterär
synpunkt. De få beaktansvärda författarna under
denna tid anslår samma ton som de litterära
riktningarna i Paris. Den franska romantiken
fick hos oss skalder som t. ex. André van
Hasselt och romanförfattare som Coomans och
Maurage. Man bör även lägga märke till en
essayist och filosof av ganska stora mått:
Octave Pirmez. Det är emellertid först från och
med Charles de Coster, skaparen av
"Ulen-spiegel och Lamme Goedzak", som man kan
tala om en rent belgisk litteratur i Belgien, jag
menar att det är från och med denna tid man
i vår litteraturhistoria kan inkludera författare,
som i kraft av talang och idéer spelat någon
större roll.
"UlenepiegeJ" har beundrats över hela
världen. I episk och anekdotisk form besjunger
författaren vår historias storhet och elände
under det spanska herraväldet. Dan från en
germansk legend hämtade Ulenspiegel
framställes där med flamländska karaktärsdrag, och
de olika kapitlen i verket har, fast skrivna
på prosa, blivit en rad poem med dramatisk
touche. Denna bok, som i Frankrike aldrig
blivit officiellt erkänd — otvivelaktigt på grund
av den arkaiska stilformen, som ju också är
ganska artificiell — har översatts till ett flertal
676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
