Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Oktober. N:r 8
- Margit Abenius: Ryska berättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MARGIT ABENIUS
RYSKA BERÄTTARE
Ivan Turgenjev: Fäder och söner. Anton Tjechov:
Noveller. Översättning av Hjalmar Dahl. Natur och
Kultur 1945. Inb. 10:—.
Anton Tjechov: Noveller. Översättning av Ellen
Rydelius. Forum 1946. 4:50.
V. Korolenko: Makars Drøm. Översättning av Paul
Ostri. Aschehoug. København 1946.
Vera Inber: Dagbok från Leningrad. Översättning av
Wladimir Semitjov. Bonniers 1946. 7:50.
En svensk författare, känd för sina
sörmländska arbetarepos, sade mig en gång i ett
samtal att varje landskap eller avskild bygd
enligt hans mening hade sin särskilda själsart
— det fanns något sörmländskt, småländskt,
lappländskt o. s. v. — dock var det alltför
sammansatta, svåråtkomliga och finfördelade
kvaliteter för att ännu ha kunnat inregistreras i den
svenska litteraturen. Det stämmer med min
egen tro, men jag skulle vilja gå ett steg längre:
enligt min mening är det inte vidskepelse utan
har ett reellt underlag, när man tycker sig
uppleva folklynnen och landskapslynnen genom
litteraturens förmedling. Särskilt starkt, nästan
våldtagande, gör sig en sådan atmosfär
gällande i ryska böcker. Ryssland är en kontinent,
det är sant, men knappt har man läst en halv
sida i något av de klassiska mästerverken,
förrän man vet med hela kroppen att detta är
ryskt. En stark hemkänsla är första
impressionen, men intrycket rymmer utan tvivel också
något som är främmande. Det är inte bara i de
folkloristiska detaljerna som det ryska slår
emot oss: den ångande tesamovaren, gurkor
och piroger, helgonbilder i dunkla nischer, de
smeksamma tilltalsorden eller personnamnen,
så svåra att hålla i minnet. Det kommer emot
oss på annat sätt, genom språkets magi. Det
heter om den förtjusande Katia i Turgenjevs
"Fäder och söner" att hon brukade slå sig ned
på stenbänken i herrgårdens pelarhall. "Där
kunde hon sitta i den svala skuggan och läsa
eller arbeta, eller ge sig hän åt denna känsla av
djup stillhet, som väl är envar av oss bekant —
dess tjusning ligger i att man känner sig vara
en halvt omedveten, stum iakttagare av livets
mäktiga våg, som oavbrutet välver omkring oss
och inom oss själva." Ryssarnas förmåga att
återge livets mäktiga våg inom och utom
oss är sannerligen någonting märkvärdigt. De
förstår det mänskliga underifrån. Den
psykologiska nyanseringskonsten tycks bottna i en
ofördärvat frodig och rik känslighet. Aldrig
verkar beskrivningen av människors yttre, deras
sätt och åtbörder, mindre påklistrad än hos
dem. Det i människan som är natur kommer
fram elementärt och ändå besjälat, och när
naturen finns där — vilket den ju ofta gör —
är den lidelsefullt stämd i samma tonart som
betraktaren eller stämmer honom. Men vad
som är främmande för oss — vi som sedan
århundraden har tyglats av bud och
imperativer — är frånvaron dels av muntra och ljusa
klanger dels av tukt, självtukt, och inre
hållning. Gestalterna i ryska böcker skakas och
genomdallras av sina lidelser och känslor som
av hagelskurar eller frambrytande solsken. Det
är ett åskväder man bevittnar i Tjechovs novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:57:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1946/0696.html
