Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
ett djur sora tolereras utan att uppmuntras
— någonting närmast likt en gråsparv — och
man klarar sig bättre om man inser sin
position redan från starten."
Den ryska utrensningen
En oblodig men hänsynslös utrensning har
ägt rum inom Sovjets litterära liv. Två i
Leningrad utkommande litterära tidskrifter
brännmärktes för att de infört opassande bidrag av
särskilt två författare, den internationellt kände
humoristiske novellisten Mikael Sosjtjenko och
lyrikern Anna Achmatova. Den förre ansågs
ha kränkt sovjetmedborgarens värdighet och
gycklat med staten, den senare förebråddes för
att hon i sin diktning var opolitisk och
företrädde en borgerligt dekadent smak. En
storstädning ägde också rum i författarförbundets
ledning, då denna gjordes ansvarig för de
misshagliga tendenserna. I ett uttalande frånkände
partiet de berörda tidskrifterna och för övrigt
alla andra vetenskapliga eller konstnärliga
tidskrifter varje rätt att vara opolitiska och
fastställde sovjetlitteraturens uppgift sålunda:
"Styrkan hos sovjetlitteraturen, den främsta
litteraturen i världen, ligger i att den är en
litteratur, hos vilken varken finns eller kan finnas
andra intressen än folkets, än statens.
Sovjetlitteraturens uppgift ligger i att hjälpa staten
att uppfostra den nya generationen frisk, fast
troende på sin sak, utan fruktan för några
hinder men med en fast vilja att övervinna alla
sådana." Liknande ukaser utfärdades samtidigt
för teatern och filmen, varvid bl. a. teatrarna
kritiserades för sitt uppförande av
västerländska underhållningspjäser som propagerade
för "reaktionär borgerlig ideologi och moral"
samt berömda filmregissörer som Eisenstein
och Pudovkin stämplades som onationella.
Om det ur rysk synpunkt berättigade och
kloka i att företa dessa åtgärder och fastlägga
ett dylikt program skall en utomstående inte
uttala sig. Alla hänvisningar till historiens
erfarenheter av hur en statsdirigerad kultur
alltid förr eller senare förtvinar eller spränger
sina fjättrar bortviftas givetvis av de ryska
ledarna som föråldrade synpunkter, vilka inte
har något verklighetsunderlag i den nya värld
de är i färd med att bygga. Man kan endast
konstatera fakta: den offentligt framträdande
litteraturen och konstverksamheten i Sovjet
arbetar under villkor och från utgångspunkter
vilka måste göra den väsensfrämmande för
västerlandet och som försvårar ett ömsesidigt
utbyte.
Samtidigt som den nya litteraturen hålls
i ledningens tukt och förmaning utförs ett
storartat arbete för att utge de ryska klassikerna
i nya, fullständiga upplagor och sprida dem
bland folket. I Sovjetpropagandan spelar
sifferuppgifter om det enorma intresset för
klassikerna och allt vad staten gör för dem en
betydelsefull roll. Det är rätt räknat: till
Rysslands evärdliga ära hör dess stora författare,
som vittnar om vilken härlig jordmån för
mäktig skildringskonst, uppenbarande vision och
genial tanke det ryska människomaterialet
utgör. Men om vi inte missminner oss skapades
mycket av denna litteratur i skarp opposition
mot den rådande regimen och ibland under
direkt förföljelse. Det är naturligtvis för just
de oppositionella tendenserna de gamla ryska
diktarna nu äras i Sovjet, men är det inte litet
väl naivt att tro att de, om de fått lyckan att
födas i framtidsstaten, skulle ha förhållit sig
spaka som lamm och låtit sin geniala
individualism förnöjt uppgå i kollektivet? Det heter
i resolutionen från författarföreningens
presidium bl. a.: "Man märker hos vissa unga
skalder en sjuklig dragning åt lidande och
klagan. Även hos erfarna poeter frodas
pessimistiska stämningar. Somliga hänger sig åt ett
formintresse, som går ut över det idémässiga
innehållet." Hur mycket blir det kvar av den
klassiska ryska litteraturen, om den läggs under
en dylik mall? Georg Svensson
725
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
