Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
och krigets böljande genom alla de polska
landskapen.
Och ingenstans sparar Albert Olsson på
färgerna. Det finns bland annat en scen som
återger en pogrom som de vita ställer till med
i Polen under kriget 1920, och där blir
grymheterna formligen hopade på varandra. På
Eva, bokens huvudperson, gör detta ett djupare
intryck än allt hon förut sett, och de hemska
synerna kastar för henne "ett grellt ljus in
i människosjälens skrymslen". Hon frågar sig
om detta är allt som finns bakom fasaden
på den i vardagslag så hyggliga människan.
Samma känsla av ohygglig grymhet, ofta
meningslöshet hade huvudpersonen i Albert
Olssons förra roman, Töre Gudmarsson, inför
livet, och samma känsla kommer
överhuvudtaget ofta fram hos denne författare.
Att Albert Olsson är psykolog, märker man
inte bara i teckningen av huvudpersonen. Det
kommer också fram i många små men ytterst
verkningsfullt fångade detaljer. Där är t. ex.
godsägaren Kasper, som i det ögonblick då
han blir dödad är besatt bara av en enda tanke:
hur har det gått med hans pipa, har den blivit
krossad? Det kommer också fram i bilden av
Maria, bondflickan som är uppfostrad i
godsägarfamiljen och följer en av sina herrar
i misären — bara för att hon tror att han
egentligen är hennes far — men när hon får
veta att hon levat på en illusion överger honom
till och med inför hans stundande död. Det
finns överhuvudtaget inget gottköpsbetonat i
den psykologiska gestaltningen.
Albert Olsson kan ibland lida av en svaghet.
Det kan komma ett monotont drag, en
gråvädersstämning över hans skildringar, som
bryter igenom till och med i de mest
dramatiska skeenden. Denna monotonitet finnes
möjligen i de första partierna av hans nya roman,
men sedan är den som bortblåst. Det är en
spänning, ett liv över denna berättelse som är
ovanlig. I helhetsbild och spännvidd förnimmes
en fläkt från de stora slaviska berättarna. Och
den spänning som är Albert Olsson egen, den
når han utan att på något sätt syssla med det
kapitel som de flesta best-sellerförfattare
använder i sensationsj äktande spekulationssyfte,
erotiken — därmed inget ont sagt om dem som
verkligen kan ge äkta kärleksskildring. Det
finns väl kärlek, men det finns inga
kärleksscener i Albert Olssons bok. Eva, dess huvud-
person, är intressant till och med dem förutan,
och verkets fortsättning, som man med stor
förväntan ser fram mot, kommer utan tvivel
tids nog att visa, om hennes patriotiska iver
och amasonstolthet är av den typ, som hör
samman med kvinnlig värme, eller av den, som
är förenad med känslokyla. Gissar man fel, om
man räknar med den förra? Jöran Mjöberg
H. C. Andersen redivivus
H. C. Andersen: De båda baronessorna.
Översättning av Sten Söderberg. Fahlcrantz
& Gumælius 1946. 5: 75.
H. C. Andersen: Sagan om mitt liv.
Översättning av Töre Zetterholm. Med
illustrationer av Torbjörn Zetterholm.
Sohlmans 1946. 12:50.
H. C. Andersen är i höstens svenska bokflod
representerad av två verk. Fahlcrantz &
Gumaelius har givit ut den snart hundraåriga
romanen "De to Baronesser" under titeln "De båda
baronessorna", och på Sohlmans förlag har
den likaledes snart hundraåriga självbiografin
"Mit Livs Eventyr" blivit översatt och kallad
"Sagan om mitt liv". Av dessa är "De båda
baronessorna" en rentav förbluffande levande
bok, humoristisk, varm och övergjuten av
poesi och grace. "Sagan om mitt liv" är
däremot, åtminstone bitvis, lika förbluffande
långtråkig och räddas undan den kompakta
ledsamheten endast genom en rad äktandersenska
episoder, genom den utmärkta översättningen
och genom de verkligt roliga, ofta djärvt
ana-kronistiska teckningarna.
I "De båda baronessorna" är det numera
knappast längre intrigen som fängslar,
ehuruväl denna, som har ett hittebarn i förgrunden
och en italiensk rövare och våldtäktsman i
bakgrunden, inte torde förefalla de människor,
som upplevat det andra världskriget och dess
följdföreteelser fullt så vilt romantisk och
otrolig som den kanske förefallit under lugnare
och mera trygga tider. Det som intresserar är
det originella persongalleriet och de livliga och
friska tavlorna från 1840-talets Danmark, från
Köpenhamn med dess teatrar, dess baler, dess
lebemän och dess kokotter, från Fyns
blommande och lummiga herrgårdsparker, och från
de frisiska öarna vid Danmarks yttersta gräns,
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
